Lollos blogg!

180507 – 180513 ”Lika för alla”

Gillar Moderaternas ”lika för alla”. Det är väl egentligen som det ska vara i alla demokratier, att alla ska ha samma förutsättningar och likadana spelregler genom livet. Det man kan konstatera är att det inte alltid hjälper att ha samma möjligheter eftersom vi alla är olika och har olika utbildningsnivåer, personligheter, osv. Kan det bli lika för alla?

Nja, det kommer nog aldrig att hända. Det viktiga är dock att alla har lika möjligheter och att vissa ibland kan få rätt till stöd. Stödet kan t.ex. handla om rätten till stöd för att kunna ta till sig utbildningen i skola/gymnasium. Jag tror att många förknippar ordet ”lika” med ”rättvis”. Innebörden av rättvis har nog många olika betydelser utifrån politiska inriktningar/åsikter. Man kan upptäcka skillnaderna i uppfattningen om vad som är rättvist eller inte när man diskuterar olika frågor med andra människor.

När Trump valdes till president här i USA så var det intervjuer med personer som hade röstat på Trump och vad de hade för förväntningar. En kvinna, vars barn redan var vuxna, sa att nu skulle allas barn kunna bli vackra och framgångsrika som Trumps dotter Ivanka. Hur visste hon dock inte….. Någon annan var starkt övertygad om att han nu skulle få sitt gamla jobb tillbaka och högre lön. Denne visste inte heller hur det skulle kunna gå till….. Intervju efter intervju så var det återkommande att det nu skulle bli lika, bli rättvist, att alla skulle få det som bara de rika haft tidigare. Det komiska var ju att Trump representerade Republikanerna…… De har aldrig varit intresserade av att hjälpa andra utan var och en ska ta hand om sig själv och sin familj.

Förväntningarna om ”lika” kan bli komplicerat. Det gäller att alla vi Moderater kan ta debatt i denna fråga. För att det ska kunna bli ”lika” behöver många vara medvetna om olikheterna i möjligheter som finns bland svenska medborgare. Kommer att bli en spännande valrörelse om innebörden i ”lika”!

180430 – 180506 Sjukvård

Det är nyttigt att bo i olika länder så att man får möjlighet att jämföra sjukvård och hur olika den kan se ut. Jag tror alla vet vad sjukvård är men det som också betyder mycket är hur själva sjukvårdssystemet finansieras och fungerar. Här i New York har jag många gånger fått höra att sjukvården är gratis i Sverige. Gratis är naturligtvis helt felaktigt eftersom vi alla via skattsedeln betalar för sjukvården plus avgifter vid olika sjukvårdsbesök. Sjukvård kan aldrig vara helt gratis när det handlar om en hel befolkning. Kostnaden blir helt enkelt för stor.

Här i New York och USA som helhet handlar sjukvård om försäkringsskydd samt hjälp från delstat när försäkringsskyddet inte täcker kostnaden för behövlig vård. Ordet ”försäkringsskydd” har för mig fått ett väldigt blandat intryck/innehåll. Man kan jämföra priserna för olika försäkringar MEN man måste även alltid jämföra innehållet. Innehållet varierar kraftigt så de är inte alls lika. Dessutom är det svårt att veta vilken/vilka sjukdomar/olyckor som kan bli aktuella. Ingen av oss vet vad som i framtiden kommer att drabba oss. Det vi redan känner till om sjukdom som vi har/riskerar få så är det svårt att försäkra sig för den aktuella sjukdomen. Har man en försäkring måste man hålla fast vid den för annars blir man utan försäkringsskydd.

Kort kan man säga att det är ”lätt” att köpa sig ett försäkringsskydd om man har väldigt god ekonomi men många har inte en god ekonomi och då blir det genast svårare. Det går inte heller att veta vilken typ av sjukdom man behöver försäkring för. Inte heller i vilken omfattning. Vid svår/allvarlig sjukdom blir sjukvården väldigt mycket dyrare. Personen behöver avancerad vård men kan inte få den för att försäkringen inte inkluderar den behandlingen.

Svensk sjukvård ger i princip lika sjukvård till alla. Ja, jag vet att det anses vara skillnader mellan män och kvinnor pga olika forskning, olika förutsättningar, missbruksvård osv. Dock kan vi alla komma till en akutmottagning och erhålla vård när vi är svenska medborgare. Det är någonting vi ska vara stolta över. Ingenting att ta för givet utan något som vi behöver ta hand om och förvalta på bästa sätt.

Ett ärende här i New York handlade om en ung man, 19 årig brandman, som drabbades av någon form av influensa eller liknande och som sedan ledde till allvarlig sjukdom. Den unge mannen hade kommit till ett sjukhus som inte kunde hantera den akuta sjukdomen. Han blev efter viss tid flyttad till ett annat sjukhus som skulle ha efterfrågad kompetens. Det hade då gått en viss tid vilket ledde till att den unge mannen fick båda händerna och båda fötter amputerade. Mycket tragiskt. När den här typen av händelser inträffar leder det till insamlingsprojekt via TV kanaler, arbetskamrater, organisationer, allmänheten etc. Ett sjukvårdssystem som inte fungerar är skrämmande i ett modernt samhälle. Alla människor behöver rätt till en fungerande sjukvård.

180423 – 180429 Den optimala skolan

Finns den? Nja, lite oklart men någonstans i världen kan den finnas. 🙂 Det är många saker som påverkar om en skola har möjlighet att vara/bli den ”optimala” skolan. Med ordet skola inkluderar jag gymnasium. Här kommer några olika punkter:

Bra lokaler som är anpassade för flera olika sätt att undervisa. Lokalerna ska även i övrigt vara anpassade till ett aktivt utrymme för både elever och personal.
Bra lärare som har kunskap att förmedla, förmåga att nå fram med sin kunskap till barn och ungdomar, se varje elevs enskilda behov, lyckas få inlärning att bli något roligt, tycker om att lära ut saker till barn och ungdomar osv.
Sedan kommer vi till eleverna. Min övertygelse är att varje skolan behöver ha en bra sammansättning av elever för att kunna fungera mer ”optimalt”. Det jag menar är att det behöver vara en sammansättning av elever med både bra, mindre bra och dåliga förutsättningar att ta emot kunskap. Att bara ha en viss kategori elever representerar inte verkligheten och för de som har dåliga förutsättningar blir det bara sämre. Det som är problemet är hur en bra ”sammansättning” skulle kunna verkställas. Inte lätt. Kanske skulle en lösning vara att det finns ett antal elever för varje årskurs som tillsätts efter det utrymme som finns i den aktuella årskursen. Det som krävs är då att vi likställer bra, mindre bra och med dåliga förutsättningar. Där är vi inte idag men det är så samhället ser ut så vi borde kunna acceptera skillnaderna.
Sedan kommer vi till läroplanerna. Vad eleverna SKA lära sig/kunna. I Sverige är vi strikta och följer uppsatt struktur. Här i New York har jag fått se alternativ undervisning i High School där eleverna, i det stora, själva väljer vilka ämnen de vill läsa. Först reagerade jag på att det gav ett väldigt rörigt intryck, att en del valde de lättaste ämnen de kunde komma på för att få höga betyg och komma in på college, många olika konstnärliga inriktningar med konst, film, musik etc. Sedan finns det även här yrkesinriktade utbildningar för High School som inte anses riktigt ”fina” av föräldrarna men som ungdomarna själva vill välja. Det jag har kunnat konstatera att just detta, att kunna välja, sätta ihop utbildningen till stor del själv, ger möjlighet att anpassa utbildningen efter varje elevs kunskap och inlärningsförmåga. Även om vi vill att alla ska ha lika bra utbildning så blir det ju inte ”lika” eftersom vi oftast tar till oss kunskap på olika sätt. En del kommer ihåg allt, en del vissa bitar och andra har bara spridda kunskapsbitar. Att ha samma förutsättningar är en bra tanke men eftersom vi inte är lika måste även förutsättningarna vara olika utifrån behov. Samma förutsättningar är inte bra nog i ett samhälle där vi alla är individer med olika förmågor.
Sist men inte minst behöver arbetsmiljön vara bra för både elever och personal. Undervisningstiderna ska kunna variera. Flexibilitet är bättre anpassat till dagens samhälle. Det är också viktigt att lärarna har en lön som gör att yrket är attraktivt. Det handlar dock inte bara om själva lönen utan även lärarutbildningen behöver hålla hög kvalitet.

Det finns säkert mer saker som skulle kunna leda till en optimal skola men man måste börja någonstans. Något är fel med svenska skolan när allt ska vara ”lika” men eleverna inte är ”lika”. Vi behöver tänka nytt för att nå ut med kunskap på ett bättre och mer täckande sätt.

180416 – 180422 Invandring

Såg i DN att invandringen är en fråga som är aktuell i det kommande valet i Sverige. Det som har förvånat mig är att det mest verkar handla om hur många människor som Sverige ska ta emot. Inte direkt någon diskussion/debatt om hur mottagning och integration skulle kunna göras bättre/snabbare. Man kan redan nu konstatera att det är svårare att ta sig in i Sverige och även till EU också. Frågan till valet borde vara hur integrationen skulle kunna bli bättre/snabbare.

Integration ska förhoppningsvis leda till att den som kommer till Sverige lär sig svenska, erhåller ett jobb, ordnar eget boende och därmed blir självförsörjande. Vägen dit har många gånger varit lång. Orsaken till att det tar tid med integrationen skulle var intressant att ta del av. Många från andra länder lär sig det svenska språket ganska snabbt, fixar jobb, hittar eget boende och smälter in i den dagliga vardagen i det svenska samhället. Andra går det långsammare för.

Jag kan se viss långsamhet här i New York också. Jag träffar människor som bott i New York/USA i 20 år eller mer och fortfarande har problem med engelska språket. Jag träffar även invandrare som lever på försörjningsstöd och med stöd till billigt boende. Dessa invandrare upplever ändå att de har det så bra så att det är det bästa som de någonsin har haft. Det kanske är det som påverkar integrationen så att den blir långsam?

Det är många i världen som vill ha ett ”bättre” liv när det gäller trygghet, ekonomi osv. Kanske är ett ”bättre” liv att man upplever sig trygg? Att man var nöjd med det liv man hade i sitt hemland men att tryggheten försvann när det blev krig/svält/inga jobbmöjligheter? Kanske är den västliga uppfattning om integration endast vinklad med våra egna ögon istället för att sammanföra olika uppfattningar för att se hur vi skulle kunna integrera?

Det jag har märkt både i Stockholm och New York är att många som kommer från ett annat land har en uppfattning om det land de kommer till som inte alltid baserar sig på fakta. Här tror jag att varje land har en uppgift. Det är viktigt att förklara hur ett land fungerar och framför allt varför samhällssystemet ser ut som det gör. Jag har fått frågor från välutbildade personer här i New York som undrar om de kan få asyl i Sverige. 🙂 De säger att de har hört att man får gratis sjukvård i Sverige och de vill de gärna ha när de nu är pensionärer.

En dröm om något bättre utgår många gånger från det man har och känner till. Utbildning och nyfikenhet utvecklar ofta drömmen om något bättre. Kanske är det så att utbildning och information kan leda till bättre och snabbare integration? Jag tror faktiskt att det skulle kunna göra det. Det viktigt är dock att utbildning och integration är på rätt nivå för varje grupp/klass. Vi är alla olika. Något som faktiskt är en fantastisk gåva! Tänk att vi är så många och alla är olika även om vi ibland tänker lika med några andra.

180409 – 180415 Barns beteendeproblem

Har i veckan varit och lyssnat på ett seminarium angående stöd för barn/ungdomar med beteendeproblematik/psykisk ohälsa. Finansieringen av denna typ av problematik i New York City var på väg att försvinna i delstatens budgetprocess men gick igenom precis innan budgeten fastställdes per 1 april. Total finansiering det närmsta året är 30 miljoner dollar men de som är aktiva i frågan på ledande nivå menade på seminariet att behovet ligger kring 200 miljoner dollar. Det säger lite om att behovet av stöd är stort och att antalet barn/ungdomar också är det största i en stad i USA.

Seminariet var intressant eftersom man fick ta del av hur stödet ser ut, fungerar och ibland inte fungerar. Barns beteendeproblem kommer många gånger från svåra hemförhållanden där föräldern/föräldrarna har psykisk ohälsa. Aktuell siffra just nu var att det fanns 165 vuxna som har blivit hemlösa för att de inte kan få ihop sin ekonomiska situation pga psykisk ohälsa. Till dessa 165 vuxna tillkommer 300 barn som inte erhåller något eget stöd. Stödet som tillkommer de 165 vuxna innebär dock att de vuxna själva ska hitta ett nytt eget boende. Stödet blir ett enkelt boende i ett rum för hela familjen. Det är ju inte lätt för en familj som inte fungerar att hitta ett nytt boende. Barnen är ibland många och i olika åldrar. Rummen är inte stora vilket i sig också leder till konflikter när man lever så gott som på varandra.

Här i New York City finns det många organisationer som vill hjälpa till med att hitta boende för hemlösa barnfamiljer. Dock innebär den hjälpen att varje organisation vill göra hembesök, träffa hela familjen, ställa frågor, få ta del av familjens privata situation osv. De hemlösa behöver med andra ord upprepa sin historia flera gånger och berätta om hur familjen fungerar eller snarare inte fungerar. Det har lett till att många ”stänger sig” istället, att de inte litar på samhällssystemet, att myndigheterna ska komma och ta deras barn ifrån dem osv.

Det är vissa kulturer som är i en majoritet med denna problematik men alla stödinsatser bygger på ”vitas” kultur och är inte anpassade till andra kulturer som kan ha andra värderingar. Det kan t.ex. finnas kliniker som vuxna kan besöka för att få hjälp med sin hälsa/situation men som då är anpassade till hur ”vita” människor är vana att söka hjälp för ohälsa eller social problematik. Vissa kulturer känner inte igen sig och kommer följaktligen inte till dessa kliniker. Utbudet matchar helt enkelt inte hur behovet/efterfrågan ser ut.

Många unga män är våldsamma på grund av uppväxt i våldsamma hem. Det finns idag tre män som jobbar med unga våldsamma män i New York City idag. Finns inte en chans att det hinner med alla som är våldsamma. Det finns över 1 000 000 barn/ungdomar i New York City och ca 500 000 som lever i fattigdom. Här finns väldigt många barn som är utsatta och som verkligen har behov av stödinsatser. Det är många människor som bor och lever i New York City, ca 8,5 miljoner invånare. De som är drabbade av psykisk ohälsa är ofta en ganska tyst grupp vilket oftast leder till att även barnen är tysta. Dessa barn behöver stöd.

180402 – 180408 ”Cirkulär migration”

Läste i DN en artikel om att EU går mot slutstrid om unionens gemensamma asylregler och att ett nytt begrepp för mig, ”cirkulär migration”, omnämns. ”Cirkulär migration” innebär att människor flyttas fram och tillbaka inom EU, dvs. aldrig slår sig ner. Tanken ska tydligen vara att matcha arbetskraften mot efterfrågan av arbetskraft. Måste säga att jag blir förvånad. Tanken påminner om hur det har varit förr i tiden. Familjerna flyttade dit där möjligheten till arbete fanns.

Observera att jag skrev ”familjerna” dvs. att det är fler än en person som flytten berör. Den grupp jag särskilt vill lyfta fram är barnen. Barnen kan med ”cirkulär migration” kanske komma att växa upp i flera städer men också i olika länder. Skolor ser olika ut, språken är olika och visst finns det internationella skolor men det är en fråga om ekonomi. Att som barn inte ha något hemland annat än det som föräldrarna/barnet har flytt från bygger inte upp trygghet för att skapa något nytt liv/framtid.

En familj kan även bestå av en förälder som är flykting/asylsökande medan den andre inte är det. Ska reglerna vara annorlunda? I en sådan familj och båda jobbar så blir det den som kom som flykting/asylsökande som ständigt flyttar runt medan övriga familjen har sin trygghet och jobb i hemmastaden/det aktuella landet. Idag ska man vara glad över att man har ett jobb. Det blir inte lättare om hela familjen ska flytta runt när en förälder i familjen har ett fast jobb i en stad/det aktuella landet. Detta är kluriga frågor redan som det är idag när båda föräldrarna jobbar, när barnen behöver utbilda sig under många år osv.

Det låter lite naivt om ”cirkulär migration” skulle vara framtidens lösning. Det kommer fortfarande finnas människor som inte kan jobba av olika orsaker, utbildningsbehov, äldre/pensionärer, människor behov av sjukvård osv. Vart hamnar dessa människor? Vuxna respektive barn? Ska de också cirkulera? ”Arbetskraft” är inte en maskin utan en människa när det gäller ”cirkulär migration”. Hittills i mitt liv har jag inte träffat en enda människa som varit som en maskin utan känslor, tankar, vilja, initiativ etc.

Förr visste man inte vad som hände i andra städer, länder, världsdelar osv. Idag finns det tillgång till mer information om vad som händer än vad vi kan hinna ta del av. Människor är beredda att prova alla möjligheter att skapa sig och de sina ett bättre liv med bättre möjligheter. Många är fantastiskt kreativa. De är definitivt inga ”maskiner” man lätt flyttar runt enligt andras beslut.

180326 – 180401 Våren var är du?

Påskhelg och ingen vår känns lite trist. Jag gillar när vinter går över till vår och man anar lite värme när solen skiner. Här i New York ska det snöa i natt, regna tisdag och bli 17 grader varmt på onsdag! Sedan snö igen till helgen… Vintern i New York brukar vara ganska kort men den här vintern har varit riktigt kall med snöstormar i pluralis. Sverige verkar också ha drabbats av en segdragen vinter. Jag skrattade när jag i DN idag läste att snön i prognosen skulle komma söderifrån. 🙂 Verkligen udda med riktig vinterkyla i Skåne.

Ändå känns det rent tidsmässigt som att det är dags för vår och att sommaren närmar sig med stormsteg. Här i New York är det fantastiskt fint på våren när väldigt många träd och blommor blommar. Det vackra handlar bara om några dagar. All blomning går så fort att plötsligt blommar det och lika fort är det över. Jag brukar skynda mig ut och fotografera. Fantastiska färger! 🙂 New York består nu mer av träd och växtlighet än vad staden har gjort tidigare. Väl investerade pengar! En stad får mer liv med levande växter. Central Park finns ju alltid men Manhattan och övriga boroughs är större än så.

Som turist i New York ser man oftast bara en del av New York. Det har varit en förmån att successivt lära känna mer och mer av hela New York. En förmån att veta var man kan hitta mysiga ställen, god mat, intressant utställningar osv. En stad är något levande som tar tid att lära känna. Man lär inte känna en människa heller på några dagar. Alla har vi positiva sidor, komplicerade sidor och kanske någon negativ sida. Alla stadens sidor visar på dess komplexitet precis som en levande person. 🙂 New York har även hjärta och puls! 😉

180319 – 180325 Långtidssjukskrivna

Jag blev fundersam när jag läste i DN om att långtidssjukskrivna anvisas till Arbetsförmedlingen. Sjukvården verkar anse att den inte kan göra mer för den som varit sjukskriven länge. Vårddelen verkar vara klar. I Sverige finns det inget mellansteg utan nästa steg blir Arbetsförmedlingen for att den sjukskrivne successivt ska börja jobba igen. Är man inte frisk och arbetsför när man blir utskriven från sjukvården?

Det är faktiskt en intressant fråga. För att bli frisk så måste också den sjukskrivne vilja samarbeta för att bli frisk. Något som kan vara ett problem vid t.ex. psykisk ohälsa. Ibland kan det också vara svårt att ta steget ut på arbetsmarknaden igen efter att ha varit borta/hemma länge. Om det hände något obehagligt i samband med att en person blev sjukskriven så är det en upplevelse som inte bara försvinner av sig själv.

Psykisk ohälsa är ett ord som omfattar väldigt mycket samt olika former av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är något som alla behöver lära sig mer om men också att acceptera psykisk ohälsa hos andra. Det behöver vara ok att vara lite annorlunda och ändå bli accepterad.

Här i New York har jag träffat många människor med psykisk ohälsa/funktionshinder. I de projekt som jag deltagit i har vi jobbat med att skriva CV:n, göra jobbintervjuer och söka jobb tillsammans. Det har varit en intressant resa i en annan människas självuppfattning, acceptans av olika typer av arbeten, sin egen förmåga, motivationen osv.

En del människor har lång och fin utbildning men har aldrig arbetat med något som har med utbildningen att göra. Den psykiska ohälsan fanns redan där under studietiden men blev svårare när personen skulle ut i arbetslivet och utsättas för en annan form av press. Andra vill ha avancerade jobb som de inte har förmåga att klara av. Många samtal om vad som är möjligt, att man alltid kan söka, att personen behöver lära känna sina egna styrkor och svagheter som de ser ut i nuläget.

Jag har skapat många CV utifrån väldigt lite arbetslivserfarenhet. Det som har varit målet är att CV:n ska kännas korrekt för personen ifråga och att det som står där är något som personen själv kan prata om. Alla som jag träffat har haft någon form av styrka i sin livserfarenhet. Inte alltid arbetslivserfarenhet som fungerat bra men det har gått att få ihop olika styrkor i livet till en ny väg att gå. För att fungera som ett stöd till en med psykisk ohälsa/funktionshinder så måste stödet utgå från den aktuella personen och ingenting annat. Alla har varit olika i sin helhet men inte i detalj.

När den aktuella personen har hittat ett jobb har glädjen varit stor! 🙂 En seger/möjlighet så fort det händer. Att våga hoppas och tro på att ha en plats i samhället är enormt viktigt! Kanske är det hoppet som behöver tändas mellan sjukvården och Arbetsförmedlingen.

180312 – 180318 Subway i New York

Efter 4 år i New York och dess subway så kan jag konstatera att tunnelbanan i Stockholm är fantastiskt ren. 🙂 Subway i New York är smutsigare än smutsigast. Det började med att jag bara konstaterade att jag såg smuts så gott som överallt när jag åkte subway. Efter ett tag blev jag medveten om alla hemlösa som bor under jord när det är kallt ute och då åker subway eller sitter på någon station. Smutsen består av alla möjliga sopor och sedan riktig smuts på golv, väggar, tak, trappor, räcken, spåren etc. Det man blir medveten om är att det är en stimulerande miljö för bakterier att frodas.

New Yorks ledning kom fram till att subway skulle städas var fjortonde dag. Jättebra, tänkte jag. Fast städningen innebar att sopor skulle kunna sugas upp från spåret. Gick inte så bra eftersom det många gånger är vatten kring spåren. Våta sopor är inte lätt att suga upp med gängse teknik. Soporna blir helt enkelt för tunga när man vill suga upp dem. Någon annan städning har ännu inte synts till. 😦

Det var en person som kastade en pumpa ner på ett spår i subway. Den låg kvar i ca 2-3 månader. Sedan hade den ruttnat bort. En psykisk sjuk person kastade ett huvud från en människa ner på spåret! Då reagerade bolaget som ansvarar för subway omgående. Dock togs bara huvudet bort och personen blev omhändertagen. Ingen städning i övrigt….. Säger lite om hur smutsigt det är.

Efter att ha åkt subway med all denna smuts under flera år har jag blivit mer noggrann med var jag sätter mig, vad jag håller i när tåget tvärbromsar osv. När jag kommer till Stockholm tycker jag att tunnelbanan är fantastiskt ren! 🙂 Ja, jag vet. Det finns smuts i tunnelbanan i Stockholm också men jämförelsevis så känns tunnelbanan faktiskt perfekt. 🙂 Jag gillar det som Stockholm erbjuder. Tunnelbanan är något riktigt bra och funktionellt!

180305 – 180311 Lobbying om barnfrågor

Veckans insats har varit att åka till Albany, NY, tillsammans med CCC, Citizens committee for Children. I delstaten New York är det dags att ta beslut om det kommande årets budget den 1 april. Det aktuella politiska året går från 1 april till 31 mars nästa år. Det tas vissa kompletterande budgetbeslut under året men den politiska finansieringskartan sätts per den 1 april. I årets budgetförslag har det kraftigt dragits ner på flera ekonomiska poster som berör barns behov och hälsa på flera olika sätt. New York City(NYC) har flest barn och det är ca 500 000 barn som lever i fattigdom.

Det finns en politisk motsättning mellan guvernören Cuomo och borgmästaren Blasio. Det tillhör visserligen samma parti, Demokraterna, men Cuomo vill inte betala för barnens kostnader i NYC utan bara för barn i övriga delstaten. Cuomo vill att NYC, som har rika invånare, själv ska betala för de barn som finns i staden. Blasio tycker att barnen i NYC ska ha samma stöd från delstaten NY som de andra barnen.

Jag har varit i Albany på dessa budgetresor flera gånger under åren här i NYC. Det som har förvånat mig många gånger är att politikerna eller deras medhjälpare vet så lite om hur barns och ungdomars verklighet många gånger ser ut. En del politiker har ett dilemma när det gäller ekonomiska tillskott till frågor som berör barn. I delstaten New York finns de olika områden och i vissa av dem finns det så gott som ”bara” boskap. Om man vill bli omvald som politiker så vill de som röstar att politikerna driver frågor som gynnar deras egna intressen och inte insatser för barn i andra delar av delstaten.

Ett mål för CCC är att sprida information om Keeping Track. Man hittar den på deras hemsida http://www.cccnewyork.se . I Keeping Track så kan politiker och alla andra se hur det ser ut för barnen i olika områden för NYC. Det som förvånade mig första gången jag såg det var att informationen har sammanställts av en organisation och inte av myndigheterna. Sammanställningen är än så länge den enda som finns för NYC! Det är mycket info och ett bra redskap att lyfta fram till politiker där de kan se skillnaderna i olika områden.

För att kunna påverka behöver man lyfta fram frågor/problem på ett bra och konstruktivt sätt. Keeping Track ger CCC den möjligheten. Därmed får barn och ungdomar en chans! Det gillar jag. 🙂