Lollos blogg!

181203 – 181209 Åter i arbete

Den här veckan är jag tillbaka i mitt arbete som utredande socialsekreterare. Riktigt kul! Det är lite grann att uppdatera sig om när jag har bott utomlands i fyra år. Dock ser problematiken i stort sett likadan ut. Tyvärr får jag väl säga. Det är ju alltid roligt om social problematik minskar.

Jag trivs verkligen att jobba med problemlösning och sökandet efter nya lösningar/möjligheter. På något sätt är det en intressant arbetsuppgift att se till att det blir ordning när det är kaos som råder. Min favorit är när man jobbar med barn/ungdomar och deras föräldrar och samtidigt kan skratta åt något gemensamt mitt i kaoset. Då finns det en trygghet i samtalet vilket också kommer att leda till större möjligheter.

Om man känner att man kan lita på den man pratar med hos en myndighet ger det även goodwill till myndigheten. När man jobbar inom socialtjänsten är det av stor betydelse att vara en utredare som individen kan lita på oavsett individens ålder. Trygghet hjälper individen att komma vidare i sin livssituation. Otrygghet är många gånger det som leder till olika social problem. Känns bra att vara tillbaka i tjänst! 🙂

181203 – 181209 Åter i arbete

181126 – 111202 Modernt med stress?

När jag har bott i New York i fyra år och kom tillbaka till Stockholm så kändes ovanstående fråga aktuell. New York är en stad där det alltid händer saker, alltid är något på gång. Det finns alltid möjligheter att träffa andra människor. Det liksom bara är så. Inte fulltecknade kalendrar månader framöver.

Nu i Stockholm verkar många verkligen måna om att vara fulltecknade lång tid framöver, ha mycket att göra, upplever stress, vill ändå göra nya saker, att livet inte är tillräckligt som det är osv. Jag började faktiskt fundera på om det är ”inne” att vara stressad/upptagen. Det skulle inte förvåna mig om det är så.

Det är som att folk glömmer bort att lediga stunder inte är så tokiga. Att man faktiskt har tid att bara vara eller att göra något man har velat göra länge men inte hunnit med. Stress är positivt om det är i lagom mängd men inte om stressen tar över vardagen. Det är nått speciellt med att bara kunna ta ett initiativ för stunden, bara njuta av livet och uppskatta t.ex. sin familj. Stress borde faktiskt vara omodernt när det tar över. 🙂

181112 – 181118 Går det att vara volontär inom sociala insatser i Stockholm?

Det var min fråga efter att jag kom tillbaka till Stockholm efter sommaren. Jag funderade på vad det var som jag skulle vilja engagera mig i. Rädda Barnen är min nummer ett organisation men det finns flera organisationer/föreningar som på olika sätt gör något för barn/ungdomar. Efter att ha kollar runt lite så anmälde jag mig till en informationsträff hos Stadsmissionen.

Blev riktigt förvånad över hur många det var som kom till informationsträffen! Kul! Jag gillar när folk vill engagera sig i sociala frågor. Det visade sig att alla hade sina egna skäl till varför man ville engagera sig. En del ville ge tillbaka något till samhället efter allt som de själva fått som t.ex. gratis utbildning. Andra ville hitta gemenskap med andra, att man inte hade några direkta vänner, att man inte hade något jobb och ville träffa andra medan man sökte jobb. Ja, det fanns lite allt möjligt. För egen del handlar det om att jag tycker att jag har tid att göra något för andra som de kan ha nytta av vilket även ger mig en bredare bild av hur samhället ser ut.

Många av insatserna som Stadsmissionen har är på dagtid vilket är komplicerat när man jobbar. Men det finns även lite andra alternativ som är på helger och kvällar. Jag blev nyfiken på Stadsmissionens arbete och kommer ta reda på mer. Hur engagerar du dig? Har du lite tid över? Det finns alltid människor som uppskattar det som du engagerar dig i! Missa inte att möta människor som du kanske annars inte möter. För mig var det volontära arbetet i New York en resa bland en väldigt massa människor med givande möten. Det innebar både utmaningar och väldigt många skratt. Rekommenderas! 🙂

181105 – 181111 Psykisk ohälsa

Har varit på visning av en bostadsrättslägenhet som var utmätt av Kronofogdemyndigheten. Den som ägde lägenheten valde att inte öppna för den kronofogde som skulle hålla i visningen. Låssmed kom och öppnade dörren. Sedan var det kanske kring 30 personer som gick rätt in i lägenheten, en persons privata sfär. Personen som fått sin lägenhet/bostad utmätt stod mitt i lägenheten, hade uppenbart drabbats av psykisk ohälsa som pågått en tid relaterat till lägenhetens skick.

Några veckor efter visningen så var det auktion hos Kronofogdemyndigheten. Lägenheten blev såld för ett bra pris för ägaren av lägenheten. Efter auktionen har den som fått sin lägenhet såld 30 dagar på sig att flytta ut och hitta ett annat boende. Det är då man börjar undrar hur stöd/hjälp till drabbade av psykisk ohälsa egentligen ser ut.

Varför hade inte den aktuella lägenhetsägaren stöd av någon som kunde hjälpa till i den uppkomna situationen? Hur ska någon som drabbats av psykisk ohälsa kunna hitta en lägenhet/annat boende på 30 dagar? Det borde ha varit uppenbart att lägenhetsägaren var i behov av hjälp/stöd. Den drabbade personen kommer också att ha ett kapital och kommer inte behöva försörjningsstöd. Det personen behöver är hjälp med att få struktur på sin tillvaro med ekonomistyrning och annat boende.

Om man som vuxen inte vet vad/hur man ska göra i en uppkommen situation söker man oftast hjälp. Vid psykisk ohälsa kanske den drabbade tidigare haft någon som hjälp till med t.ex. det ekonomiska. Typ föräldrar eller någon annan. Föräldrar blir förr eller senare äldre, går bort eller kanske inte längre kan ta hand om sig själva. Mycket händer i livet. Om den som drabbats av psykiska ohälsa inte har någon annan blir livssituationen garanterat jobbig. Pengarna tar slut, försöker få blancolån, går ett tag men till slut räcker inte lånen till. Den drabbade ser ingen lösning.

Måste säga att denna typ av mänskliga öden verkligen berör mig. Det är fel när någon som har drabbats av psykisk ohälsa och dessutom har ett kapital i sitt boende inte har samma möjligheter till hjälp som den som inte har något kapital alls. Om man inte själv kan sälja sin bostad så behöver man få hjälp med detta. Sedan behövs även hjälp för att hitta ett nytt boende som den drabbade kan flytta till efter försäljningen. Därefter behövs det ytterligare hjälp att skapa en inkomst alternativt att leva på det kapital som finns. Är man sjuk ska man också ha rätt till sjukpension eller annan ersättning. Behovet av hjälp kan se ut på alla möjliga sätt. Det gäller bara att vi uppmärksammar de som har behoven. Alla kan drabbas av psykisk ohälsa.

181029 – 181104 Tände du också ljus?

Jag gillar verkligen Allhelgonahelgen. Det är något speciellt att åtminstone en gång om året tänka på de som har lämnat oss och som lämnat ett tomrum efter sig. Det som gör känslan större är att det är så många som tänder ett ljus för någon som de har förlorat och saknar. Alla tar sig till olika platser för att tända ett ljus. Vi är där av samma anledning men har inte gjort samma förluster av personer men har samma känsla av förlust.

Det blir som en gemensam känsla, något som finns där när vi tänder ljusen men inte direkt pratar med de andra om. Gemenskap genom handlingar utan ord. Fascinerande när det händer! 🙂 När mörkret sänkte sig över de tända ljusen blev det som alltid fantastiskt vackert. Ett brinnande ljus är vackert men de många ljusen är betydligt starkare och visar hur många vi är som faktiskt saknar de som har lämnat oss. Mäktigt!

181022 – 181028 Individ eller kollektiv?

Hamnade i veckan i diskussion med en person som röstade på Miljöpartiet i årets val. Denna person hävdade envist att individuella händelser inte spelade någon roll, att det var samhället som skulle göra så att det blev rättvist för alla, att individuella val inte ska göras utan samhället ska ge oss vägledning samt att vi alla bidrar till samhället genom att göra ”goda” insatser för behövande. Jag frågade hur samhället skulle åstadkomma det ”rättvisa samhället” och fick till svar att det skulle göras med hjälp av lagar och regler. I det perfekta samhället skulle även klimatfrågor hanteras så att det inte ska behöva bli någon klimatkris.

Måste säga att diskussionen inte var speciellt givande. Personen var så övertygad om att denne hade svaret på livets alla frågor och att ingenting kunde se annorlunda ut. Det är trist när människor inte kan se att vi alla är unika som personer, att vi har enskilda och gemensamma intressen, frågor som berör oss olika, egna upplevelser, olika vårdbehov och mycket annat. Min uppfattning är att vi alla är enskilda individer, kan fatta egna beslut samt att vi tillsammans kan åstadkomma att vi kan fatta ytterligare/andra beslut.

För mig är det viktigt att vara en egen individ med egen möjlighet att påverka sitt eget liv. Att vi alla skulle försvinna och vara bara en osynlig del av ”samhället” tänker jag alltid ta avstånd ifrån. ”Rättigheter, skyldigheter och möjligheter – lika för alla” är inte så dumt. 🙂 Var och en av oss kan tillsammans med andra förändra och förnya som de enskilda individer vi faktiskt är!

181015 – 181021 Vänskap

Visst finns det skillnad på kompisar och vänner! 🙂 När man har bott utomlands i över fyra år och kommer tillbaka till Stockholm så märker man en viss skillnad. Det är något speciellt när man sammanstrålar med vänner man har känt länge. Även om det var två år sedan man sist träffades så blir det som att man sågs häromdagen. Även om man pratar om vad som har hänt sedan sist och det har gått lång tid så hakar man bara på i samtalet.

Det är något speciellt med riktigt vänskap. Man trivs tillsammans, har gemensamma intressen men också helt olika intressen. 🙂 Man är i viss mån lika varandra men också helt olika. Man kompletterar varandra helt enkelt. Riktigt vänskap handlar också om att kunna dela både motgångar och framgångar. Det är en styrka att känna sig trygg när man pratar om motgångar och känna sig upplyft när man har framgång.

Vänskap är en lyx som är ovärderlig. Ett umgänge som leder till många goda skratt, allvarliga diskussioner, humor och ännu fler skratt. Vänskap är kvalitet! Tack för att ni finns!

181008 -181014 Ung och laga mat

Det är lite kul att se när unga människor tar steget ut i vuxenlivet, flyttar hemifrån och ska börja laga mat på egen hand. Jag tror att den största överraskningen kan vara hur mycket mat kostar. Man vill gärna ha riktigt god mat men då går ju också pengarna till mat istället för till annat. Det sämsta matalternativet jag har hört talas om hittills är en middag som bestod av popcorn med grillkrydda! 🙂 Pengarna var slut och det var det som fanns hemma.

Det finns ju även en massa middagsförslag på Internet och olika webbsidor. Där finns det varianter av rätter och som är tänkta att uppmuntra matlagning. Jag skrattade gott när några ungdomar inte tyckte att en enda rätt var intressant. De frågade direkt vem det var som ville äta ”dem där rätterna”. 🙂 Det är kul med ungdomar som ger sig den på att laga den mat som de upplever att de vill ha. De samlar på recept, testar kryddor som hör hemma till mat som intresserar en, utvärderar olika recept, skriver kommentarer etc. Kul!

Ett bra tips är att de unga under sin uppväxt kan vara med att laga mat. Dock viktigt att de vuxna även låter de unga vara med och testa vad de tycker om för smaker/rätter. De man kan konstatera är att vi alla har lite olika smaker. Tillsammans kan man laga något riktigt gott som på ett eller annat sätt passar de olika smakerna. Spännande utmaning med mat! 🙂

181001 – 181007 En god gärning

Träffade en kompis igår som berättade om sin seglarresa över Atlanten i somras. Om hur ensamt det kunde vara. De var tre som seglade men sov/seglade i skift. Att månen och stjärnorna kunde vara det enda sällskapet ,som dessutom gav ljus, medan vissa nätter var kompakt mörker. Blir som att segla utan att se något alls. De fick förlita sig på radarn.

När de befann sig mitt ute på Atlanten så såg de inga andra båtar än liv i vattnet som valar. En natt dök det dock upp något på radarn. Första reaktionen var att det kanske var någon form av pirater, att det kunde vara en risk. Den andra båten kom närmare och kompisen kunde höra att den andra båten larmade. De behövde hjälp. Kompisen och de andra på båten undrade om det kanske var pirater i alla fall och som lurade dem att komma nära.

Båtarna möttes på natten. Den andra båten hade inte kunnat höra kompisens svar på larmet. Det visade sig vara två fransmän som också var på väg över Atlanten. De hade varit utan vind i några dagar och bara legat och väntat på att vinden skulle komma. När vinden inte kom så försökte de starta motorn men det visade sig att den inte fungerade! De hade blivit stressade när de under 48 timmar inte hade sett till en enda båt på Atlanten, ingen möjlighet till hjälp.

Det visade sig att det var ett fiskenät som flutit runt i Atlanten som hade fastnat i propellern. För att kunna ta loss det behövde man ha dykutrustning och det hade inte fransmännen. Som tur var hade kompisen och de andra även dykutrustning med sig! En av dem dök ner när ljuset kom med morgonen och kunde ta bort fiskenätet. Motorn startade galant och fransmännen var mer än glada! Härligt att man kan göra en god gärning ute på Atlanten också! 🙂 Häftigt!