Lollos blogg!

20-01-27 – 20-02-02 Att vara den som ingen vill ha

Ibland händer det att man stöter på barn/ungdomar som har så stor problematik så att de allra flesta håller sig undan. Umgänget blir komplicerat och insatserna blir extra dyra. Alla kliar sig i huvudet och hoppas på att någon annan ska ta tag i situationen.

Det är inte kul att vara det barn/ungdom som andra ser som ett ”problem” och dessutom ett ”stort problem”. När det handlar om svår problematik så kan det ibland finnas lösningar. Det är aldrig lätt utan är något som behöver tid för att blir framgångsrikt. När det handlar om riktigt svåra fall så är det inget som kommer att förändras när de växer upp och blir vuxna. Då handlar det om att hitta en vardag som fungerar för den aktuella individen.

Här kommer också frågan om barn/ungdom/vuxen. Så länge barnen är små finns det ofta insatser som fungerar. När ungdomen är i tonåren och hormoner far runt i kroppen så blir det något annat. Då blir det ett vakuum till dess ungdomen blir vuxen/fyller 18 år. I vårdsystemet ska både barn och ungdomar vistas/bo i grupp. När det inte är möjligt för barnet/ungdomen att bo i grupp så blir det dyrt. En önskan är att ungdomen med problem ska bo i en familj om den inte kan bo tillsammans med andra i ett gruppboende.

När någon inte kan bo i grupp så handlar det t.ex. om att ungdomen kan vara utåtagerande, ha flera olika diagnoser, saknar egna intressen, avvikande i sitt beteende på olika sätt osv. Att då bo hos en familj går inte riktigt ihop med att ungdomen inte kan bo ihop med andra i ett gruppboende. Om ungdomen förväntas bo hos någon ensamstående så behöver all tid den ensamstående har, dygnet runt, vara tillgänglig för ungdomen. Vem orkar med det? När barn/ungdomar har tung problematik behöver man vara flera som delar på den dagliga omsorgen.

De vårdalternativ som finns idag behöver förändras när det gäller de svåra barnen/ungdomarna. Ibland måste insatsen få vara dyr eftersom behovet hos barnet/ungdomen ser ut som det gör.

200120 – 200126 Sjukvården

Bra artikel av Hanne Kjöller i DN i veckan där hon jämför situationen nu med hur det var på 90-talet. Intressant det här med hur datorn räknar ut vilket ärende som är mest brådskande och att informationen som ligger till grund för att räkna hur brådskande ett ärende är bygger på vissa parametrar som sjukvårdspersonal förväntas lägga in i systemet.

Hanne Kjöller menar att det många gånger flera parametrar som beräkningen skulle behöva ta ställning till, att den individuella bedömningen av patienten ibland kan handla om att överleva eller dö.

Detta påminde mig om när min mamma för flera år sedan var i behov av ambulanstransport. Mamma hade blivit medvetslös och fallit rakt ner i golvet. Hemtjänst ringer på men hade inte tagit med sig någon nyckel och mamma öppnade inte. Istället för att hämta nyckeln ringer hemtjänst till mig och jag kastar mig iväg hem till mamma. Jag hittar mamma vid medvetande men kunde inte rör sig utan låg med ansiktet neråt mot golvet.

Jag ringer direkt ambulans och det tog tid. Om det hade varit möjligt hade jag tagit med mig mamma i bilen men hon kunde inte röra sig så det behövdes bårtransport. Det tog ett par timmar innan någon kom och ambulans personalen undrade varför ingen hade ringt tidigare eftersom hon nästa var döende.

Jag förklarade att jag hade uppgivit alla uppgifter när jag ringde till SOS men att de sagt att det kommer en ambulans i turordning och jag hade inget alternativ till transport när hon var så dålig. Det som hade hänt mamma vara att bukhinnan hade brustit och gjort henne medvetslös. När hon ramlade slogs båda axlarna ur led varav den enas muskler och nerver också slets sönder. Mamma blev sen opererad i båda axlarna samt i buken.

Den gången tror jag inte det var något program som räknade på några parametrar utan det var en person som svarade hos SOS och gjorde en riktigt dålig bedömning. Jag kan konstatera att det inte alltid ör en människas bedömning som behövs utan en klok människa som är lyhörd för andras ohälsa/sjukdom.

200113 – 200119 Försök till brott

Träffade i veckan en ungdom som inte visste vad ”försök till brott” innebar. Ungdomen tyckte att det var obegripligt, antingen var det ett brott eller så var det inte ett brott. Det blev en diskussion om när något man gör/agerar blir ett försök till brott.

Det var något nytt för ungdomen att även ett försök till brott kunde vara brottsligt. Samtalet skedde i samband med Stockholm stads satsning på att ha samtal med förstagångsförbrytare inom 48 timmar efter att socialtjänsten har mottagit polisanmälan.

Det är bra att samtala med ungdomar direkt när de har blivit misstänkta för brott. Socialtjänsten pratar även med föräldrarna vilket inte alltid uppskattas av ungdomarna. Ibland har inte föräldrarna en aning om vad barnet/ungdomen har haft för sig. Det innebär inte att det är föräldrar som inte bryr sig men barnet/ungdomen berättar ingenting om vad de håller på med utan har en helt annan historia som de berättar hemma.

Barn och ungdomar har en fantastisk kreativitet i sina berättelser men också en kreativ tystnad som ofta leder till att ingen anar oro. Vi vuxna får blir mer uppmärksamma när det låter för bra samt när det verkar vara lite väl tyst. 🙂

200106 – 200112 Små barn

Har under veckan verkligen blivit väldigt medveten om svårigheten för små barn att vara borta från sina föräldrar men att det också är svårt att träffa sina föräldrar en timme för att sedan separeras igen.

Det handlar inte riktigt om att barn är placerade i familjehem utan om vårdnadshavarnas förmåga att skapa relation till sina barn. Vid placering i familjehem finns det redan alltid en brist i barnens omvårdnad. Socialtjänstens uppdrag är att försöka bygga upp en fungerande omvårdnad i ursprungshemmet så att barnen återigen kan flytta hem.

Ju äldre ett barn blir desto lättare är det att prata om saker och barnet ställer mer frågor. De små barnen är mer tysta. För de små barnen är närhet och trygghet väldigt viktigt. De små barnen söker samhörighet. De behöver veta var den trygga famnen finns någonstans. Den trygga famnen måste även vara pålitlig.

Vissa ärenden som berör små barn är mer tunga än andra. Det är komplicerat att jobba med flera olika perspektiv för att skapa en trygg tillvaro för ett mindre barn och samtidigt få med sig föräldrarna att vilja/förstå varför de behöver ändra sitt sätt att ta hand om sitt barn. Kritisera är aldrig en lösning utan det handlar om att bygga upp förtroende och skapa en relation som föräldrarna kan lita på.

Parallellt med detta ska det även byggas upp ett förtroende till barnet och familjehemmet så att barnet också är delaktigt och känner trygghet. Mitt i denna typ av arbeten så är det fantastiskt att se när barn ler och skrattar gott. Periodvis finns det inte glada stunder men när de kommer har vi kommit en bit på vägen mot bättre trygghet.

191230 – 200105 Framtidsperspektiv

Såg ett tips om att fundera över vad jag tänkt att det nya året ska innebära för mig själv, vad jag vill ska hända. Sedan skulle man även tänka i 3-årsperspektiv samt 10-årsperspektiv. Genom att skapa framtida perspektiv för sig själv så skulle man åstadkomma mycket mer än annars.

Jag blir lite fundersam om det är bra att göra upp framtidsperspektiv för olika tidsperioder. Kanske hade jag tyckt att det hade varit viktigt när jag var yngre. Sedan många år tillbaka lever jag mer i nuet, att fånga stunden och möjligheten att göra saker om/när den kommer.

Ju äldre man blir desto mer medveten blir man om att livet är ändligt för oss alla. Att skjuta upp det man vill göra till oviss framtid är inget för mig. Jag har min bucketlista som jag har skrivit om tidigare. 🙂 Jag har en hel del kvar att uppleva i världen. Mitt framtida perspektiv får bli att resa så mycket det bara går. All annan tid får gå till de som står mig nära och jobbet. Framtidsperspektiv som räcker för mig! 🙂

191223 – 191229 Gott nytt år!

Återigen lämnar vi ett år bakom oss. 2019 har varit ett år då två nära och kära lämnade jordelivet, en annan nära gifte sig, jobbade mer än heltid, träffade gamla och nya vänner, genomförde två större renoveringsprojekt, hann vara i USA flera gånger och gjorde även en massa andra saker.

Nya år har alltid överraskningar. Man vet aldrig hur det nya året ska bli. Min förhoppning för 2020 är att året ska ge barn en starkare position. Barnkonventionen blir lag men det är osäkert om det räcker. Håller tummarna för att det i alla fall ska ge barnens position en knuff framåt.

Personligen hoppas jag att min arbetsbörda blir mer rimlig. Rimligt att ägna sig åt mer saker än att jobba jämt. Det gäller att ta vara det goda livet och njuta! 🙂

Hoppas att ni alla får ett härlig nytt år med nya möjligheter! 🙂

191216 – 191222 God Jul!

Hoppas att du får en härlig jul! 🙂 Har en önskan om att alla barn ska få en så bra jul som är möjlig för deras familj. Ibland är de ekonomiska resurserna knappa och de som är kreativa ordnar med lite festligheter med det lilla de har. Varje försök att göra julen till en festlig stund för barnen är toppen!

En del barn vet inte om familjen kommer att fira jul eller inte. Det är inte alltid som föräldrar kan sätt sig in i barnets behov och hur barnet uppfattar föräldrarnas beteende. Det som kan anses vara självklart är inte självklart för alla.

Ta en titt omkring dig och uppmärksamma barn som finns i din närhet. Visa omtanke och bjud på ett leende. Om du har möjlighet kan du ge bort något att äta eller något att leka med till de som inte har det så gott ställt. Omtanke uppskattas!

Alla barn är värda din omtanke!

191209 – 191215 ”Barnets bästa”

Ska bli intressant att se hur det blir för barnens rättigheter när Barnkonventionen ska bli lag från och med 1 januari 2020. Det jag flera gånger har fått höra är att det ska bli stor förändring i hur samhället ser på hur barnets bästa ska tolkas/tillses.

Det gör mig fundersam. Varje dag är det inom socialtjänsten den ständig frågan vad som är barnets bästa. Lagstiftningen kommer inte att innebära något annat än att vi ska tillse behov enligt ”barnets bästa”. Så har det redan varit sedan flera år tillbaka.

Själva problemet är vad som är barnets bästa. En del tycker att det är självklart men det kan jag direkt säga att så är det inte. Behoven ser olika ut. Ibland är det självklart vad som skulle vara bäst för barnet OM vissa behov skulle kunna tillgodoses av till exempel vårdnadshavaren.

Vid placering av barn vid omöjliga livsvillkor hemma så är det också klart vad som skulle vara barnets bästa MEN det finns inga skräddarsydda jourfamiljer/familjehem där barnet behöver bo.

När det gäller syskon tycker många att syskon alltid ska placeras ihop. Detta kan begränsas av att det ibland finns många syskon och att inget jourhem/familjehem kan ta emot för många barn. Syskon passar inte alltid ihop pga. t.ex. övergrepp mellan syskon. Det som gör situationen svår är att syskonet kan vara någon som barnet älskar men barnet vill inte ha övergreppen.

Inom socialtjänsten innebär beslut många gånger att vårdnadshavarna blir upprörda, att de själva anser att de redan ser till barnets bästa.

Det kluriga med ”barnets bästa” är det är en bedömningsfråga utan något exakt svar. Inte ens barnet vet alltid vad som är bäst för dem. Lagstiftningen kommer förmodligen inte att ge något tydligt svar. ”Barnets bästa” är i vissa frågor lika för många barn men kan också ofta vara lika olika så som så många barn det finns i Sverige. Klurigt.

1912o2 191208 ”Lev nu dö sen”

”Lev nu dö sen” är ny favoritlåt med Miss Li och med ursprungstext från Petter. 🙂 När man jobbar inom socialtjänsten passar låten väldigt bra in på människor som har olika sociala problem. För den utsatte handlar det om att hitta en eller flera vägar framåt i livet. I texten sjunger bl.a. Miss Lee om att hon höjer sitt glas, tackar livet och ska inte bli som dem.

När det gäller barn så är ”dem” oftast föräldrarna som inte alltid har klarat av sin föräldraroll. I veckan träffade jag en numera vuxen person där vi pratade om barndomen och allt som hänt. Det kändes stort när glädjetårar rann utmed personens kinder och vi tillsammans pratade om låten ”Lev nu dö sen”. Det är stort varje gång jag möter människor som har hittat hoppet. Det är som att ett ljus tänds. Låt aldrig ljuset slockna.

191125 -191201 Första advent

Alltid trevligt med första advent! 🙂 Det dyker upp ljus i var och varannat fönster, balkonger, gator osv. Med lite snö på marken blir det ännu mer stämningsfullt.

Sen kommer insikten om att det snart är jul! Nu är det inte mer än lite drygt tre veckor kvar. Varje år tycker jag att jag planerar julen i god tid. Har koll på vad nära och kära önskar sig osv. Likväl tycks jag aldrig vara klar i god tid. 🙂 Det blir som alltid att jag förhoppningsvis är klar med julförberedelserna lagom till julafton. 🙂

Fast det gör ingenting. Så länge julklappsköpandet är till en rimlig mängd nära och kära så är det enbart ett nöje att hitta julklappar. Jag tänder ljuset och konstaterar att jag ju faktiskt har tre veckor på mig. 🙂