Lollos blogg!

200405 – 200412 Umgänge på distans

Det blir lite trist med umgänge på distans. Inte att det är något fel med umgänge på distans utan det är en fantastisk möjlighet när man t.ex. lever i olika delar av världen. Men när det gäller umgänge med nära vänner, anhöriga osv. så blir det tråkigt.

Det ger energi att träffa andra människor, diskutera, bara vara, utbyta tankar etc. Någon kanske tycker att det går jättebra att göra även via Skype, Zoom mm. men att träffas flera samtidigt bir inte bättre via Internet. När man träffas flera stycken på plats så leder det till samtal i större grupper men även i mindre grupper samt individuella samtal. Alla olika typer att möten/samtal har sin funktion och kan inte ersättas av ett gemensamt möte.

Möten mellan människor kan många gånger göra den skillnad som individen behöver för att komma vidare i livet, hitta mening, skratta, känna glädje osv. Just nu känns det som att vi har tappat bort betydelsen av den delen av umgänget. Nu handlar allt om smitta och inget annat. Livet består dock av mer än smitta och det är nu heller inte en smitta som betyder död för alla.

Jag tor på att vara social med eftertanke och respekt. Alla möten har betydelse och det har fungerat bra hittills för min del. Det viktiga är hela tiden att alla tänker efter hur de mår och därefter bestämmer om vi kan träffas. Egentligen är det precis som vanligt. Förhoppningsvis håller sig folk hemma även när de har magsjuka, halsfluss eller annat som dyker upp i vår vardag.

200330 – 200405 Nyhetsrapportering

Blir faktiskt irriterad över all rapportering om Corona/Covid-19. Självklart ska det finnas rapportering om viruset men det måste även finnas plats för annat. DN tycker jag helt har blivit för enkelriktade i sin rapportering så nu läser jag ännu flera olika nyhetsrapporteringar än vanligt för att få en mer generell bli av vad som händer i världen.

Annars blir det som det var förr att bara läsa Metro. Världen är större och för att kunna vara uppdaterade på vad som händer i världen behövs det bra och bred nyhetsrapportering. Vi kan alla välja om vi inte vill läsa all nyhetsrapportering men den behöver finnas för att vi ska kunna välja. Viktigt!

Information är något som också är viktigt för att människor inte ska vara rädda för saker som händer. Just nu känns det mer som skrämselpropaganda. Man kan förstå att den är tänkt att få folk att stanna hemma/inomhus men det blir mer som att en del blir arga på de som inte stannar hemma/inomhus samt blir rädda för t.ex. stockholmare. Information ska vara så korrekt som möjligt för att ge logiska instruktioner som människor kan lita på.

200323 – 200329 Vårstädning?

Känns positivt att det börjar likna vår ute nu när det börjar blomma! 🙂 Känns annars som att vi sitter i ett vakuum i väntan på att pandemin ska vara över. Så fort någon hostar till så börjar folk dra sig undan.

Det där med en meters avstånd till andra verkar inte heller gälla när man ser folk ute på stan. Inte på byggmarknaden heller där det var så lång kö idag att vi vände. Det där med att ”jobba hemma” tycks inbegripa annat än det vanliga jobbet.

Vi hade även gått igenom saker hemma som vi skulle lämna för återbruk hos sopstationen. Men där var det också en väldigt lång kö. Det var dessutom så fullt på återbruk att de inte kunde ta emot mer.

Det kan ju vara bra om vi alla nu städar hemma, tar bort onödig saker som ligger och skräpar, bygger verandor så att vi kan vara mer ute osv. Det kanske blir det positiva med pandemi. 🙂

På något sätt blir restriktionerna bra på att sätt men borde egentligen inte behöva omfatta alla. Det hade varit bra om vi kunde få ett snabbtest så att vi vet om vi har vanlig snuva eller Covid-19. Det skulle kännas bra att kunna nysa i armvecket utan att känna sig skyldig till att sprida smitta……

200316 – 200322 Ekonomi

Under veckan har det varit diskussion om vad som ska hända med världsekonomin, företagens ekonomi, människors ekonomi osv. I DN står det att vi måste rädda människoliv före ekonomin. Vet inte om det är logiskt tänkande.

Det är som att vi måste välja antingen eller trots att vi är beroende av att rädda liv men också är beroende av att ha en fungerande ekonomi. Vi kan helt enkelt inte välja bort det ena eller andra. Ja, men vad ska vi göra då? Jag önskar att jag hade ett svar på frågan men att starta upp uteserveringar är bra för att få folk till restauranger och serveringar. I mataffärer finns det fullt med människor men i andra butiker/varuhus som säljer andra produkter än mat så ser det tomt ut. Alla butiker har inte heller försäljning online.

Varje verksamhet behöver kunder som handlar för att kunna få intäkter, annars blir det bara kostnader i verksamheten vilket kommer sluta med konkurs om intäkterna fortsätter utebli. Det drabbar även människor som har timanställningar och som inte kan skriva upp sig för tjänstgöring. Det finns även andra som har anställning men som inte kommer att ha jobbet kvar när verksamheten blir utan kunder.

För att kunna ha jobb behöver vi ha en fungerande ekonomi och vi behöver ha jobb för att kunna försörja oss själva och våra nära. En ekonomi som inte fungerar/kraschar totalt är minst lika farligt för mänskligheten som ett virus. Man kan inte alltid välja det ena eller andra utan behöver se nya möjligheter istället för att göra som man ”alltid” gjort tidigare. Kanske har samhället blivit alltför ”strukturerat”. Låt oss vara kreativa! Jag tror vi kan!

200309 – 200315 Corona och toapapper

Veckans samtalsämnen har varit Corona och toapapper. Jag är inte den enda som inte förstår sammanhanget. 🙂 Fick höra av en kollega att denne hade läst att toapappret hade tagit slut i Australien. Oklart vad det hade med svenskt toapapper att göra? Det är väl så att logiken ibland försvinner när människor blir rädda för det okända som man inte vet hur man ska hantera.

Man får en känsla av att alla vill stanna upp och att det okända/viruset då försvinner. Det är lite som att leva i drömmarnas värld. Allting löper på. Det händer saker som vi ständigt behöver väldigt många yrkesverksamma människor till att hantera. Livet stannar inte upp förrän den dag man inte längre lever.

När det gäller sociala frågor så är det mycket som behöver fungera för att samhället ska fungera. Ekonomiskt bistånd har t.ex. stor betydelse för att både vuxna och barn ska ha tillgång till mat och andra förnödenheter. Vi som jobbar med utsatta barn och ungdomar behöver vara tillgängliga för att barn och ungdomar inte ska skadas/avlida av händelser som inte handlar om att drabbas av viruset.

Jag har alltid rest mycket och känner ingen rädsla. Det finns alltid risk för att bli smittad av alla möjliga sjukdomar och logiskt tänkande hjälper till att skydda mig. Det viktigaste är att leva här och nu med stöd av logiken! Njut här och nu även om nuet ibland kan vara mer komplicerat än annars.

200302 – 200308 Vad är viktigast?

Tänker på treåriga flickan i Norrköping som dog efter att ha blivit återförenad med sina föräldrar som hon tidigare aldrig hade bott tillsammans med. Enligt lag har föräldrar till barn en stark rätt till sina biologiska barn. Barnen har också rätt till sina föräldrar men hur ser skyddet ut när föräldrar inte är det bästa för barnet?

Det finns skydd för barnet när det är klara omsorgsbrister mm. Problemet är att vid prövningen i rätten när socialtjänsten framför barnets situation för rätten så intar föräldrarna oftast en motsatt uppfattning om barnets situation. Rätten ska då lyssna på båda sidorna och sedan fatta ett beslut som är, så nära man kan komma, det bästa för barnet.

Det är lätt att uppleva att föräldrarna har mer makt än vad barnet har när det gäller barnets hemsituation. Hos rätten har barnet även ett eget ombud som ska lyfta fram barnets bästa i ärendet. Personligen kan jag tycka att omedelbara omhändertaganden av socialtjänsten behöver göras oftare än det görs. I socialtjänstens arbete finns det många barn som inte har rimliga levnadsförhållanden hemma. Alla ärenden är olika.

För att skydda barnet behöver man lyssna på barnet direkt, redan vid första tillfället. Den som försöker berätta behöver vuxna som lyssnar. Om ingen vuxen reagerar/lyssnar så kan det hända att barnet inte berättar någon mer gång. En del barn är även så små att de inte kan förstå varför de inte får stanna hos den/dem barnet tycker om och känner sig trygg hos.

Föräldrars rätt till sitt barn måste ställas mot att barnet ska kunna ha en bra och trygg hemsituation. Det som är tråkigt är när föräldrar upplever att deras behov är viktigare än barnets livssituation. Hoppas att samtliga inblandade parter har lärt sig något om detta tragiska ärende. Det får inte hända igen.

200224 – 200301 Cykelterrorister

Har alltid tidigare tyckt att det är trevligt att folk cyklar men har nu sedan en tid tillbaka börjat fundera på vad som hänt med cyklisterna. Det finns fortfarande människor som cyklar ”normalt” och där det ser trevligt ut. Sedan kommer dessa cyklister som har ett humör som heter duga. Om man står bredvid cykelbanan på gräset som det ofta bruka vara där så är det inte ok enligt cyklisterna. Jag fick höra män som skrek att jag skulle ur vägen trots att jag inte var på cykelbanan. Snart kom nästa som skrek att det är cykelbana när jag fortfarande stod på samma gräsmatta.

Man får en känsla av att man är ute och går på Essingeleden och stoppar upp trafiken. Udda när man inte ens är på cykelbanan. De som skrek cyklade heller inte i ”normal” hastighet utan de hade väldigt bråttom dit de skulle på cykel. En tips är att åka kollektivt så behöver de inte duscha när de kommer fram till jobbet. Det kan spara tid. Om det är bråttom så kanske de skulle ha startat lite tidigare.

I morgonrusningen verkar cyklisterna ha sitt sämsta humör. Bredvid en cykelbana finns det så gott som alltid en gångbana för människor, barn och t.ex. hundar. Oavsett var någon rör sig så kan det alltid hända att någon snubblar, ett barn springer iväg osv. Då går det inte att cykla i 40-50 km/h. Jag föreslår att de som har behov av att cykla sjukt fort istället cyklar på någon cykelbana inomhus så att vi andra inte ska behöva bli otrevligt bemötta eller riskera att bli skadade.

200217 – 200223 Anmäla sina barn?

I det social arbetet har jag uppmärksammat att föräldrar många gånger inte vill att samhället ska lägga sig i/ha insyn i deras privata familjeliv. Detta leder till att man inte anmäler sina barn när de har gjort sig skyldig till någon brottslig handling, inte heller när barn är skyldiga till våld inom familjen, inte när barn missbrukar osv.

Föräldrarna skyddar sin barn och tycks ha någon övertygelse om att det ska gå bra, att det ska ordna sig. En dag uppstår det plötsligt ett akut behov av hjälp från samhällets sida. Föräldrarna vet inte vad de ska göra, att barnets problematik har blivit en fara för både familj, andra och barnet själv. Ibland föreslår föräldrar att socialtjänsten ska gå in med ett omedelbart omhändertagande enligt LVU och placera barnet/ungdomen på institution.

Det som blir tokigt är att det behövs anmälningar eller annan info som visar att barnet/ungdomen har ett beteende farligt för sig själv och/eller för andra. Utan några anmälningar saknas oftast sådan information. Genom att föräldrar lägger ”locket på” barnets/ungdomens beteende hindrar det möjligheten till stöd enligt de lagar som finns.

Det är viktigt att föräldrar tar till sig att man inte alltid kan välja en annan verklighet till sina barn/ungdomar än den som vi faktiskt lever i. Om barn/ungdomar begår brottsliga handlingar behöver barnet/ungdomen hjälp. Felaktiga beteenden försvinner inte bara för att man inte vill se dem. Genom att uppmärksamma felaktiga beteenden så ökar möjligheten att stödja sitt barn/ungdom. Det finns hjälp/stöd att få.

200210 – 200216 Bilder

Jag gillar att fotografera och under åren i New York så tog jag mellan 4 000 och 5 000 bilder varje år. Just nu håller jag på och gör en fotobok för 2018, sista året i New York. Fantastiskt bra att man nu kan göra allt digitalt. Förr så klippte jag och klistrade i fotoalbum löpande över åren.

Numera gör jag ett album digitalt för varje år som sedan skrivs ut. Alla mina bilder återger på något sätt allt jag och familjen har haft för oss. Det blir som att skriva vår livshistoria under 2018. Jag arrangerar många bilder i albumet, kanske ca 800 stycken av dryga 4 000 bilder. Det gäller att välja ut de bra bilderna samt arrangera dem i olika storlekar och grupperingar. Alla bilder mixas även med text som berättar om det vi har gjort.

Eftersom jag har nu har gjort detta ganska många gånger så är jag medveten om att det tar tid. Det är minst en veckas arbete på heltid och då har jag redan koll på vilka bilder och händelser som jag vill ha med. Arbetet handlar om att sätt ihop bilderna och skriva texterna, skapa en röd tråd i berättelse om 2018.

Nu har jag kommit fram till början av juni 2018 och målet är att jag ska vara klar till nästa söndag. Eftersom jag jobbar mer än heltid på dagarna så kanske jag är lite för optimistisk. 🙂

200203 – 200209 Kongo

Trist att läsa om Kongo i DN idag. Bedrövligt att så många barn ska behöva dö och så många människor som svälter. Någonstans är det fel när världen ser problemen som landets regering inte vill se.

Det som förvånar är att människor som leder ett land kan välja att se någonting annat än det som är verkligheten i landet. Man blir förvånad över att människor kan välja sitt eget liv och framgång och neka andra till ett rimligt liv. Påminner om hur Hitler valde att skada vissa människor som han själv inte ville respektera. Varför ser inte omvärlden på styret i Kongo med samma kritik som Hitler fick? Att döda med vapen/gas är inte på något sätt värre än att låta människor svälta ihjäl. Alla sätt att döda människor är lika förkastligt.

Jag har många gånger funderat på varför det finns människor som inte vill hjälpa till/ta ansvar. Den som inte vill göra något utan bara ser på anses inte alltid vara medskyldig till eventuella brott osv. Bedömningarna kan var olika men något säger mig att det inte borde vara ok att stå och titta på när andra människor svälter ihjäl/skadas/omkommer. Gränsen är otydlig och ibland kan individen inte alltid ingripa av olika skäl.

I de flesta fall finns det dock alltid något som den ”passive” skulle kunna göra även om det är en liten insats så kan det vara det lilla som gör skillnaden. Den som erhåller makt behöver lyfta upp blicken från sin egen närsfär och se ut över det som makten styr över. Det behövs för att det ska kunna bli ett ledarskap för utveckling och framtid. Bry dig om andra! Det behövs!