Författare: Lollos blogg!

Förr innebar en valdag även ett valresultat men det är nya tider nu. Den här veckan har nog hela världen gått och väntat på hur det skulle bli i det amerikanska valet.

Det är lite trist när demokratin hamnar på ca 50/50. Då fungerar den inte. Det har inte heller blivit lättare med Sveriges många partier där det inte heller framgår i valet vem som vinner eller vad valet kommer leda till med det parti man har röstat på.

Detta leder till att den som röstar inte vet vad den egentligen röstar på om inte tänkta politiska samarbeten är kända innan valet. Min förhoppning är att Sverige lär sig något av valet 2018 samt av det amerikanska valet 2020. Väljarna är inte längre några ”säkra” kort som politiker kan ta för givna.

Det som är tråkigt är att många väljare har sina egna intressen som styr deras val och politikerna tycker ofta att de har en viss målgrupp som de vänder sig till. Biden uttryckte sig efter valet på ett bra sätt att han blir en president för alla i Amerika även om inte alla har röstat på honom.

De som styr Sverige borde också säga och visa att de representerar alla i Sverige oavsett politisk inriktning. När man representerar alla måste man också kunna lyssna på alla. Politiker kan inte göra allt men de kan vara lyhörda.

För många år sedan blev jag väldigt uppröd över att det inte fanns något brott som heter omsorgsbrist i Sverige. Med andra ord är det inte brottsligt att inte ta hand om sitt barn. För att det ska bli brottsligt så ska det vara aktuellt med något av de brott mot barn som finns med i vår svenska lagbok.

I veckan blev frågan igen aktuell och jag kunde konstatera att inget hänt med lagstiftningen på många år. Det är fortfarande inte brottsligt med omsorgsbrist. Jag antar att tanken är att ingen ska kunna komma undan när det gäller brott mot barn, att vi har får med allt som kan göras mot barn.

Det som är lite annorlunda är att omsorgsbrist just handlar om vad en förälder INTE har gjort för att ta hand om sitt barn. Det som gör det krångligt är att det inte ses som ett brott enligt svensk lag men likväl är ett skäl för omhändertagande av barnet via socialtjänsten.

Det blir svårt för vissa föräldrar att förstå varför socialtjänsten tar hand om barnet när föräldrarna inte har gjort något brottsligt/”något fel”. Att INTE gör vissa saker är också en form av handling, ett beslut att inte bry sig, inte agera, inte se till barnets behov osv.

Jag måste säga att det är konstigt för mig att det inte är brottsligt med omsorgsbrist. I Föräldrabalken står att föräldrar ska ta hand om sina barn men det blir inte ett brott enligt Brottsbalken att inte ta hand om sina barn/omsorgsbrist.

Omsorgsbrist finns i Sverige och påverkar många barn och ungdomar varje dag. Man blir medveten om detta när man träffar barn och ungdomar och ser de luckor som finns i deras vardag vilket även leder till brister i barnet utveckling. Barn har rättigheter men det blir inte alltid så.

Vi har många lagar i Sverige som förbjuder brott mot barn. Likväl drabbats barn av olika typer av övergrepp i sitt vardagliga liv. För att en lag ska kunna påverka behöver även den som gör sig skyldig till brott även bli dömd.

Många gånger är det bevisningen som brister. Att vara barn innebär att man inte kan vara som ett vuxet vittne. Många barn vet inte alltid vad som är ett brott eller inte. En del vuxna kan tycka att det borde vara självklart men barn som blivit utsatta för brott i sin hemmiljö vet inte alltid om att det inte är likadant för andra barn i andra familjer.

Barn vet inte alltid om att familjer kan vara olika på flera sätt, stränghet, snålhet, våld och har principer, kan stå mot andra familjer som har kärlek, omtanke, struktur, uppmuntran osv. När barn växer upp kommer verkligheten i kapp och man blir medveten om skillnaderna.

Det för inte konstigt att barn/ungdomar ibland vill något annat än vad deras föräldrar vill. Inom socialtjänsten möter jag barn/ungdomar som bara vill göra ”vanlig” revolt mot föräldrarna men jag möter även barn/ungdomar som verkligen behöver stöd för att kunna ha rimlig frihet. Det är inte helt lätt att veta var gränsen går men den finns där och det gäller att inte missa de barn/ungdomar som kämpar för att få vara fria i sina tankar och sitt agerande. Ibland en väldigt komplicerad arbetsuppgift.

Med det vanliga menar jag tiden före Corona när allting bara flöt på och man kunde göra allt möjligt, resa, umgås osv. Idag var jag på Fotografiska och det kändes faktiskt som ”det vanliga”. Det är slottider för att komma in men det känner jag mig van vid sedan åren i New York där det är slottider på det mesta av aktiviteterna.

På Fotografiska fanns det även möjlighet att äta god lunch med trevlig utsikt mot Gröna Lund. Viss sorg att Gröna Lund har förblivit stängt under hela säsongen 2020. Man får väl vara glad att Djurgårdsbåtarna går som vanligt. 🙂

Det finns alltid människor som i Coronatider är ganska griniga och agerar som att de minsann vet bäst. MEN man kan faktiskt umgås även i Corona tider. Med sunt förnuft kommer man långt, håller distans och tvättar händerna. Om samhället stannar upp så stannar inte livet utan fortsätter ändå. Jag trivs när det är ett rikt folkliv runt om kring mig utan trängsel. En del av livet! 🙂

Läste i DN för ett tag sen att skillnader i barn och ungdomars betyg kan ha med läraren att göra. Det kan väl ändå inte vara något nytt? Tror aldrig Jag har träffat någon som sagt att alla lärare under skoltiden var bra. Det vanliga är att alla har haft lärare med olika styrkor och svagheter och givetvis påverkar det även betygsättningen.

Problemet med betyg är att betyget sätts av en människa som inte är neutral eftersom vi är som vi är. Alla lärare är inte heller likadana eftersom ingen av oss är den andre helt lik. Då är det inte konstigt att betygen kan bli olika mellan klasser, skolor, elever osv.

Drömmen är att betygen ska vara satta lika över hela Sverige men det är långt kvar till dess. Man ska inte heller glömma bort att barn och ungdomar ibland inte klarar av att få betyg men behöver ändå hjälp i skolan med att hitta sina styrkor och hjälp att hitta ett jobb när skoltiden är avklarad. I vissa fall fungerar inte betygen. Komplicerat att hitta en lösning som skulle fungera för alla barn/ungdomar. Jag tror att det nog måste finnas flera alternativ för att det ska bli bra för samtliga barn och ungdomar när det gäller betyg/behörighet.

Man blir medveten om hur stora skillnaderna är i livet för barn som växer upp. Det är stor skillnad att växa upp i en familj där barnet känner sig uppskattat, uppmuntras att ta till sig kunskap och få utvecklas som person. Från detta på ena sidan så finns alla möjliga varianter på mindre och mindre support till barnets utveckling.

Det man även kan lägga märke till är att förändring kan ske när samhället på olika sätt kan få en dialog med aktuella familjer så att stöd kan ges till föräldrarna hur de ska kunna stötta sina barn.

Ibland handlar det om föräldrar som är väldigt ensamma och som inte har stöd från något eget socialt nätverk. En del har stöd från annat land som även har en annan kultur när det gäller barnuppfostran.

Mycket som påverkar föräldrarnas föräldraförmåga är hur de är som person. Vissa föräldrar har bristande förmåga i att se sitt eget agerande. När föräldern blivit uppmärksammad på hur dennes beteende påverkar barnet så kan det i de flesta fall bli en förändring. Olika hur stor.

Man ska inte glömma bort att det är viktigt att föräldrarna törs lita på den som vill stödja/hjälpa familjen. När föräldrar känner sig påhoppade, lurade, felaktigt bemötta så når vi inte heller fram till att göra barnets situation bättre.

Det viktiga är att socialtjänsten bygger relationer med föräldrarna för att kunna ge barn en bättre uppväxt. Ingen vill ta emot råd från någon man inte litar på/tycker är bra.

När man möter unga människor idag som har pluggat på universitet och tagit sin examen innan sommaren inser man hur viktigt det är att vi har ett samhälle som blickar framåt trots Corona.

Alla som har tagit sin examen vill ha ett arbete och för att det ska finnas arbeten att söka så behöver företag och andra arbetsgivare våga tro på framtiden. Om ingen vågar anställa beroende på oklarheter i och med Corona så påverkar det de ungas framtidsmöjligheter.

Världen kan inte stanna upp i sin helhet för då får det med sig att många fler människor drabbas av annan problematik eller sjukdom som faktiskt också kan leda till döden. Corona är smittsamt och självklart ska vi tvätta händerna och hålla distans MEN vi måste också komma ihåg att vi faktiskt kan träffa andra människor om vi just håller distans.

Om det kommer som en överraskning så insjuknar människor i alla åldrar i olika sjukdomar varje dag. Corona är en del av verkligheten men det finns mycket mer än Corona. Alla behöver se en framtid idag så att vi kan få samhällen, länder, världen, att fungera igen!

I veckan har jag börjat i Upplands-Bros kommun där jag kommer fortsätta jobba med utredning av barn och familjeproblematik. Inspirerande att komma till en ny arbetsplats. 🙂

Det jag uppskattar på en arbetsplats är engagemang och vilja att engagera sig i barn och ungdomar. Det är även nyttigt att ta del av av olika sätt att arbeta med sociala frågor kring barn/ungdomar. Något annat som jag uppskattar är entusiastiskt ledarskap. Ska bli spännande att se om övriga kollegor också är entusiastiska. 🙂

Jag fick redan tredje dagen många nya ärenden som berör både barn och ungdomar. Så nu har jag en hel del att läsa och sätta mig in i. Ska bli både kul och intressant att träffa ännu flera barn och ungdomar som på olika sätt behöver hjälp/stöd! 🙂

Nu kring diskussionen om kriminella nätverk och ”klaner” så kommer frågan upp om att barn/ungdomar ska omhändertas enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, så att barnen inte ska gå i de vuxnas fotspår.

Önskan vore förstås att LVU leder till att alla problem är lösta. Det som är tveksamt är att omhändertagna barn från kriminella nätverk också innebär en risk för den aktuella socialsekreteraren samt för de människor som driver t.ex. familjehem eller HVB för de placerade barnen/ungdomarna.

Det finns möjligheter att hemlighålla vistelseort samt begränsa eller utesluta umgänge med vårdnadshavarna men det måste var välformulerat samt även ta hänsyn till att barnen/ungdomarna också måste ha en möjlighet att träffa/ha kontakt med sina föräldrar och syskon.

Frågan är var gränsen för begränsningar av information/möten med familj och syskon går? Det är i bland obehagligt att hantera LVU-ärenden med kriminella familjer/vårdnadshavare. Men det blir även en rädsla hos de som driver aktuellt familjehem. Frågan har även blivit aktuell i och med fritagningar från SIS.

LVU är många gånger en sista insats men min övertygelse är att insatserna behöver vara fler och insatta tidigare. När saker går fel i samhället har de många gånger fått pågå för länge. Att omhänderta barn/ungdomar handlar inte om att lösa vuxnas problem utan om att skydda barnen/ungdomarna.

För att få bort kriminalitet så är det lag, polis och domstol som behöver få stöd från politiker för att kunna förändra den kriminella verkligheten.