Av vissa partier framställs svensk äldreomsorg som dålig och att de äldre inte får tillräckligt med mat. Det finns säkert några fall där den äldre inte har fått bra vård men det finns också mycket som är bra. Min mamma bor inom äldreomsorgen och har sedan drygt ett år tillbaka i tiden lämnat nuet. Hon känner igen sina barn men sedan är det inte mycket mer. Mammas vikt är nu under 40 kg och hennes kropp har inte längre förmåga att bryta ner och ta hand om den mat som hon försöker äta. Hennes kropp orkar inte heller ta i hand om den medicin som hennes kropp behöver av olika anledningar. Mamma blir 90 år senare i höst.
Svensk äldreomsorg handlar idag mer om vårdnad senare i livet när individen inte riktigt kan ta hand om sig själv. Min dröm var från början att mamma skulle bo inom äldreomsorgen som den såg ut tidigare där de äldre bodde tillsammans och hade olika aktiviteter. Det jag fick höra av biståndsbedömaren var att det jag ville ha inte längre fanns. Istället bor individen hemma i sitt eget boende till dess det inte längre fungerar. Så har det varit i många år.
Jag tror att det är fler som kanske också hoppas att deras äldre ska fortsätta att vara som de alltid har varit. Numera är jag införstådd i hur åldrandet ser ut och hur människor sakta men säkert förändras. Förändringen är inget som individen väljer utan det är kroppen som successivt stänger ner sina funktioner. Den person man kanske känt hela sitt liv behöver man lära känna på nytt. Ibland flera gånger på ett år. Samhörigheten med en äldre blir senare att ett ljus tänds i blicken när man ser varandra. En ljus som värmer. 🙂
Lollos blogg! 