Har under veckan verkligen blivit väldigt medveten om svårigheten för små barn att vara borta från sina föräldrar men att det också är svårt att träffa sina föräldrar en timme för att sedan separeras igen.
Det handlar inte riktigt om att barn är placerade i familjehem utan om vårdnadshavarnas förmåga att skapa relation till sina barn. Vid placering i familjehem finns det redan alltid en brist i barnens omvårdnad. Socialtjänstens uppdrag är att försöka bygga upp en fungerande omvårdnad i ursprungshemmet så att barnen återigen kan flytta hem.
Ju äldre ett barn blir desto lättare är det att prata om saker och barnet ställer mer frågor. De små barnen är mer tysta. För de små barnen är närhet och trygghet väldigt viktigt. De små barnen söker samhörighet. De behöver veta var den trygga famnen finns någonstans. Den trygga famnen måste även vara pålitlig.
Vissa ärenden som berör små barn är mer tunga än andra. Det är komplicerat att jobba med flera olika perspektiv för att skapa en trygg tillvaro för ett mindre barn och samtidigt få med sig föräldrarna att vilja/förstå varför de behöver ändra sitt sätt att ta hand om sitt barn. Kritisera är aldrig en lösning utan det handlar om att bygga upp förtroende och skapa en relation som föräldrarna kan lita på.
Parallellt med detta ska det även byggas upp ett förtroende till barnet och familjehemmet så att barnet också är delaktigt och känner trygghet. Mitt i denna typ av arbeten så är det fantastiskt att se när barn ler och skrattar gott. Periodvis finns det inte glada stunder men när de kommer har vi kommit en bit på vägen mot bättre trygghet.
Lollos blogg! 