Har i veckan varit och lyssnat på ett seminarium angående stöd för barn/ungdomar med beteendeproblematik/psykisk ohälsa. Finansieringen av denna typ av problematik i New York City var på väg att försvinna i delstatens budgetprocess men gick igenom precis innan budgeten fastställdes per 1 april. Total finansiering det närmsta året är 30 miljoner dollar men de som är aktiva i frågan på ledande nivå menade på seminariet att behovet ligger kring 200 miljoner dollar. Det säger lite om att behovet av stöd är stort och att antalet barn/ungdomar också är det största i en stad i USA.
Seminariet var intressant eftersom man fick ta del av hur stödet ser ut, fungerar och ibland inte fungerar. Barns beteendeproblem kommer många gånger från svåra hemförhållanden där föräldern/föräldrarna har psykisk ohälsa. Aktuell siffra just nu var att det fanns 165 vuxna som har blivit hemlösa för att de inte kan få ihop sin ekonomiska situation pga psykisk ohälsa. Till dessa 165 vuxna tillkommer 300 barn som inte erhåller något eget stöd. Stödet som tillkommer de 165 vuxna innebär dock att de vuxna själva ska hitta ett nytt eget boende. Stödet blir ett enkelt boende i ett rum för hela familjen. Det är ju inte lätt för en familj som inte fungerar att hitta ett nytt boende. Barnen är ibland många och i olika åldrar. Rummen är inte stora vilket i sig också leder till konflikter när man lever så gott som på varandra.
Här i New York City finns det många organisationer som vill hjälpa till med att hitta boende för hemlösa barnfamiljer. Dock innebär den hjälpen att varje organisation vill göra hembesök, träffa hela familjen, ställa frågor, få ta del av familjens privata situation osv. De hemlösa behöver med andra ord upprepa sin historia flera gånger och berätta om hur familjen fungerar eller snarare inte fungerar. Det har lett till att många ”stänger sig” istället, att de inte litar på samhällssystemet, att myndigheterna ska komma och ta deras barn ifrån dem osv.
Det är vissa kulturer som är i en majoritet med denna problematik men alla stödinsatser bygger på ”vitas” kultur och är inte anpassade till andra kulturer som kan ha andra värderingar. Det kan t.ex. finnas kliniker som vuxna kan besöka för att få hjälp med sin hälsa/situation men som då är anpassade till hur ”vita” människor är vana att söka hjälp för ohälsa eller social problematik. Vissa kulturer känner inte igen sig och kommer följaktligen inte till dessa kliniker. Utbudet matchar helt enkelt inte hur behovet/efterfrågan ser ut.
Många unga män är våldsamma på grund av uppväxt i våldsamma hem. Det finns idag tre män som jobbar med unga våldsamma män i New York City idag. Finns inte en chans att det hinner med alla som är våldsamma. Det finns över 1 000 000 barn/ungdomar i New York City och ca 500 000 som lever i fattigdom. Här finns väldigt många barn som är utsatta och som verkligen har behov av stödinsatser. Det är många människor som bor och lever i New York City, ca 8,5 miljoner invånare. De som är drabbade av psykisk ohälsa är ofta en ganska tyst grupp vilket oftast leder till att även barnen är tysta. Dessa barn behöver stöd.
Lollos blogg! 