Läste idag i DN om det treåriga barnet som successivt hade blivit ihjälslagen av sin styvpappa samt att barnets mamma inte larmade när barnet for illa. Då reste sig håret på mina armar av obehag. Barn är så utlämnade och har inget annat val än att lita på de vuxna som finns i barnets närsfär.
Hur ska ett barn kunna förstå varför en vuxen slår det och att ingen annan tröstar eller skaffar hjälp? Det första barnet många gånger tänker är varför det blir slaget. Nästa steg blir många gånger att barnet tänker att det måste ha gjort något fel, inte lyssnat, inte gjort det som barnet borde.
Barn är logiska och kan acceptera att någon säger nej, stopp, inte göra så, men det är mycket svårare att förstå varför barnet blir slaget. Ett barn behöver närhet och trygghet och där finns ingen plats för våld.
Styvpappan dömdes till 20 års fängelse. Mamman fick tre års fängelse. Barnet är borta för alltid. Ordet ”rättvisa” är inte alltid logiskt. 😦
Lollos blogg! 