När jag har bott i New York i fyra år och kom tillbaka till Stockholm så kändes ovanstående fråga aktuell. New York är en stad där det alltid händer saker, alltid är något på gång. Det finns alltid möjligheter att träffa andra människor. Det liksom bara är så. Inte fulltecknade kalendrar månader framöver.
Nu i Stockholm verkar många verkligen måna om att vara fulltecknade lång tid framöver, ha mycket att göra, upplever stress, vill ändå göra nya saker, att livet inte är tillräckligt som det är osv. Jag började faktiskt fundera på om det är ”inne” att vara stressad/upptagen. Det skulle inte förvåna mig om det är så.
Det är som att folk glömmer bort att lediga stunder inte är så tokiga. Att man faktiskt har tid att bara vara eller att göra något man har velat göra länge men inte hunnit med. Stress är positivt om det är i lagom mängd men inte om stressen tar över vardagen. Det är nått speciellt med att bara kunna ta ett initiativ för stunden, bara njuta av livet och uppskatta t.ex. sin familj. Stress borde faktiskt vara omodernt när det tar över. 🙂
Lollos blogg! 