Jag blev fundersam när jag läste i DN om att långtidssjukskrivna anvisas till Arbetsförmedlingen. Sjukvården verkar anse att den inte kan göra mer för den som varit sjukskriven länge. Vårddelen verkar vara klar. I Sverige finns det inget mellansteg utan nästa steg blir Arbetsförmedlingen for att den sjukskrivne successivt ska börja jobba igen. Är man inte frisk och arbetsför när man blir utskriven från sjukvården?
Det är faktiskt en intressant fråga. För att bli frisk så måste också den sjukskrivne vilja samarbeta för att bli frisk. Något som kan vara ett problem vid t.ex. psykisk ohälsa. Ibland kan det också vara svårt att ta steget ut på arbetsmarknaden igen efter att ha varit borta/hemma länge. Om det hände något obehagligt i samband med att en person blev sjukskriven så är det en upplevelse som inte bara försvinner av sig själv.
Psykisk ohälsa är ett ord som omfattar väldigt mycket samt olika former av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är något som alla behöver lära sig mer om men också att acceptera psykisk ohälsa hos andra. Det behöver vara ok att vara lite annorlunda och ändå bli accepterad.
Här i New York har jag träffat många människor med psykisk ohälsa/funktionshinder. I de projekt som jag deltagit i har vi jobbat med att skriva CV:n, göra jobbintervjuer och söka jobb tillsammans. Det har varit en intressant resa i en annan människas självuppfattning, acceptans av olika typer av arbeten, sin egen förmåga, motivationen osv.
En del människor har lång och fin utbildning men har aldrig arbetat med något som har med utbildningen att göra. Den psykiska ohälsan fanns redan där under studietiden men blev svårare när personen skulle ut i arbetslivet och utsättas för en annan form av press. Andra vill ha avancerade jobb som de inte har förmåga att klara av. Många samtal om vad som är möjligt, att man alltid kan söka, att personen behöver lära känna sina egna styrkor och svagheter som de ser ut i nuläget.
Jag har skapat många CV utifrån väldigt lite arbetslivserfarenhet. Det som har varit målet är att CV:n ska kännas korrekt för personen ifråga och att det som står där är något som personen själv kan prata om. Alla som jag träffat har haft någon form av styrka i sin livserfarenhet. Inte alltid arbetslivserfarenhet som fungerat bra men det har gått att få ihop olika styrkor i livet till en ny väg att gå. För att fungera som ett stöd till en med psykisk ohälsa/funktionshinder så måste stödet utgå från den aktuella personen och ingenting annat. Alla har varit olika i sin helhet men inte i detalj.
När den aktuella personen har hittat ett jobb har glädjen varit stor! 🙂 En seger/möjlighet så fort det händer. Att våga hoppas och tro på att ha en plats i samhället är enormt viktigt! Kanske är det hoppet som behöver tändas mellan sjukvården och Arbetsförmedlingen.