Faktiskt intressant när det kommer nya begrepp som sedan blir som ledord, någonting som blir något som anses var bra och prioriteras. Jag hade inte koll på lågaffektivt bemötande innan jag stötte på det begreppet i jobbet.
Jag har kunnat konstatera att det kan vara ett riktigt bra bemötande när övrigt agerande kan leda till upptrappning av utåtagerande beteenden och leda till skador på den som behöver tas om hand samt den som ingriper.
Det som har gjort mig fundersam är dock om lågaffektivt bemötande är ett bemötande för alla. Att bemöta andra med respekt är en sak och det borde gälla vid alla möten mellan människor. När det gäller lågaffektivt bemötande handlar det om, enligt min uppfattning, mer vid t.ex. bemötande med människor som har diagnoser av olika slag. Vid vissa diagnoser agerar och reagerar inte personen som andra. Små saker som någon säger/gör kan leda till utövande av kraftigt våld. Vid ingripanden med att hålla fast/säkra personen kan det lätt leda till att våldet eskalerar och leder till allvarliga fysiska skador.
Fysiska skador är en del men det finns ytterligare en variant och det är hatet som kan växa hos individen som har vissa former av diagnoser. Hatet kan sitta i länge och nästan alla andra tankar läggs hos sidan hos den funktionshindrade. Hatet kan leda till hot och sedan våldsövergrepp. Kort sagt blir individen en fara för sig själv och andra.
Jämför man detta med barn och ungdomar i allmänhet så tycker jag inte att de är att jämställa med varandra. Lågaffektivt bemötande passar hos de som har vissa funktionshinder och inte barn/ungdomar generellt.
Lollos blogg! 