250331-250406 Vad ska man göra?

Ibland stöter jag på ungdomar som är kriminella och som inte anser att det är något fel med det.

Socialtjänstens arbete är att försök bryta ungdomens kontakt med det kriminella nätverket och försöka hjälpa ungdomen att hitta ett nytt och tryggt socialt nätverk.

Ibland går inte det. Trots insatser, många samtal, föräldrar som bryr sig, syskon som inte är kriminella så blir det ändå ingen förändring hos ungdomen.

Det blir en situation där socialtjänsten får försöka jobba vidare med att bryta det kriminella umgänget. Det är dock väldigt svårt. Ungdomar idag som är inne i kriminalitet har ett eget regelverk och ifrågasätter det svenska rättssamhället.

Ungdomarna blir sedan 18 år och socialtjänsten står inte längre vid deras sida annat än om de själva ansöker om stöd. Det är skrämmande när vissa ungdomar tror mer på andra kriminella personer/nätverk än på samhället i övrigt. 🙃

211018 – 211024 Dessa skjutningar

Kan konstatera efter den senaste skjutningen att socialtjänstens insatser kring dessa ungdomar som är aktiva i kriminella kretsar sällan fungerar.

Svårigheten är många gånger att ungdomarna själva tycker att de har koll och ”vet” bättre/mer än de vuxna som finns runt omkring dem.

I samtal med aktuella ungdomar som dras till kriminella grupperingar så är vuxna något som bara hindrar deras verksamhet och socialtjänsten är ett ännu större hinder som man inte vill ha med att göra.

Jag blir glad när ungdom som blivit inblandad i olika saker direkt blir kallad till socialtjänsten, skola eller annat ställe där föräldrar, kontaktperson, skolpersonal och polisen osv. medverkar för att hindra riskbeteenden.

Riskbeteenden går ner i åldrarna och det är viktigt att försöka hindra denna typ av beteenden tidigt. Det som är viktigt är samarbetet mellan oss alla som möter ungdomen i dess vardagsliv.

Om vi alla bryr oss och samarbetar så hoppas jag att vi hindrar att ungdomar ska fastna i kriminellt beteende. Svårt att stoppa alla men en är bättre än ingen.