Frågan om barn/ungdomar med kognitiv problematik, dvs. har svårigheter med inlärningen, är ett allvarligt problem för de barn/ungdomar som drabbas. Det som drabbade barn/ungdomar främst behöver är flera olika insatser i skolan.
Jag har i veckan skrivit fem olika utredningar om syskon där samtliga har kognitiv problematik och som syns tidigt i livet men allra tydligast när de börjar i förskoleklass. Dock går det långsamt i vissa skolor och inte heller stämmer man av om övriga syskon också har kognitiv problematik.
Varje barn/ungdom ska ses individuellt men om alla syskon har tydlig kognitiv problematik så finns det all anledning i världen att testa barnen/ungdomen så tidigt som möjligt. Det tar tid att göra neuropsykiatriska undersökningar vilket gör att det också är en anledning att börja utreda tidigt.
I vissa fall av kognitiv problematik så kan det vara så att barnet bara är sen i sin utveckling men det är enligt min uppfattning bäst att försöka kartlägga barnets problematik direkt istället för att vänta. En missad årskurs lämnar ett stort kunskapshål efter sig för ett barn.
Skolorna har ett stort ansvar för att barn får den utbildning de så väl behöver. Alla barn har inte heller föräldrar som kan hjälpa dem med deras problematik. De barnen behöver ännu mer stöd.
Lollos blogg! 