Har precis läst boken ”Skotten i Köpenhamn” skriven av Niklas Orrenius. Riktigt bra och en uppdatering om extremism och yttrandefrihet i Sverige. Boken är ett reportage ur verkligheten och därför väldigt intressant. Boken kom ut 2016 och belyser vad som hänt parallellt med Lars Vilks bak till 1990-talet.
Det jag blev uppmärksammad på är hur tal som sprids via t.ex. sociala medier på olika sätt har stor påverkan på individen. Som ung, i ett sökande efter en identitet och vad som ska vara individens mål i livet, så är påverkan stor. I dagens flöde av information kan var och en välja att bara ta del av viss information som man tycker passar ens egna värderingar. I USA är det likadant. Man kan t.o.m välja nyhetsprogram efter sina egna värderingar.
Det är då man blir medveten om att yttrandefriheten ibland kan vara en risk. Var går gränsen? Knepig fråga. Det blir brottsligt när det likställs med tryck- och yttrandefrihetsbrott men var går egentligen gränsen? Kan yttrandefriheten vara farlig när den sker i gränsen till brott? När någon blir dömd för ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott så är skadan många gånger redan skedd.
Successivt vänjer vi oss vid information som sprids. Vi anpassar oss. När Nordiska motståndsrörelsen, NMR, dyker upp så kommer Sverigedemokraterna genast i ett ”bättre” perspektiv. De låter ju inte alls så illa som NMR….. Hur blev det så i Sverige? Var kom all bitterhet ifrån? Vad är det som väljarna är missnöjda med egentligen? Sverige är måhända inte helt perfekt när det gäller rättvisa men Sverige är ett av de mest rättvisa landen i världen. När människor tror att det är bättre någon annanstans i världen så tror jag att de människorna behöver resa runt i olika länder och se sig om. Världen är inte rättvis och kommer nog aldrig att bli det heller. Tyvärr. Sverige är ett fantastiskt land och låt det inte svärtas ner av bitterhet och extremism. Det finns så mycket annat som vi kan göra i det svenska samhället!
Lollos blogg! 