Har varit på en stor flygplats i världen med stor yta och högt i tak. I och med Corona var det inte många resenärer på plats och även betydligt färre stolar att sitta på. På denna stora yta springer två tvååringar runt utan att vara medvetna om varandra. Plötsligt får de syn på varandra och stannar upp för att titta på varandra. Såg ut som att de förvånat tittade på varandra och konstaterade att den andra var likadan som en själv. De små blev sedan lite förskräckta och sprang till sina respektive föräldrar för att därifrån sedan spana vidare på sin nyupptäckta kompis.
Den här nyfikenheten och upptäckten av samhörigheten var en fröjd att se. Något som vi vuxna borde kunna lära oss något av. Att se likheter när vi träffar andra istället för som vi vuxna annars gör, ser skillnaderna. Små barn har inte hunnit få några förutfattade meningar om andra människor utan mötet blir något nytt och spännande.
Kanske skulle vi vuxna få mer intressanta möten om vi möter andra människor med öppna sinnen och nyfikenhet. Vem vet, kanske träffar man en person som leder en in på nya vägar i livet. Barns nyfikenhet inspirerar! 🙂
Lollos blogg! 