180611 – 180617 Olika arbetsmarknader

Efter fyra år i USA så vet jag mer än väl att arbetsmarknaderna kan se väldigt olika ut. I Sverige finns det många regler för att skydda den som arbetar. Det finns skyddsregler i USA också men inte i samma omfattning och inte heller är det alla som vill följa dessa regler. En del kan mista jobbet från den ena dagen till den andra. Uppsägningstid finns inte ofta. Det är bra för arbetsgivaren men en ekonomisk risk för den anställde. I USA gäller det att hitta ett nytt jobb väldigt fort. Alla i USA är beroende av arbetsinkomster. Ja, inte de som är väldigt förmögna naturligtvis men de är ju mindre än 1 %. Alla andra har inget annat val än att arbeta.

Anställningsvillkoren upplever jag som ensidiga till arbetsgivarens förmån. Anställda som har småbarn kan t.ex. få sitt veckoschema någon dag innan arbetsveckan börjar. Svårt att ordna med barnpassningen när den anställde arbetar på varierande arbetstider. En del börjar kl 5 på morgonen och behöver åka hemifrån långt tidigare. Svårt att hitta nattbarnpassning med kort varsel.

Den sämsta lönen jag har fått kännedom om har varit 50 cent/timme! Det jobbet handlade om servering på en restaurang , fredagar, mellan kl 14-18. Tanken var att den anställde skulle leva på dricksen och då ska man observera att passet låg mellan lunch- och middagsrusningen….. Alltså ingen egentlig rusning. Den typen av jobb leder till att många anställda behöver ha mer än ett jobb.

Att ha flera jobb tar mycket tid. Arbetstiden är en sak men även restiden har betydelse. Det är svårt att hinna jobba på fyra olika ställen och dessutom ha tid att ta hand om sina barn. Samhällssystemet fungerar inte för barn i USA. Ensamstående med barn har en särskilt jobbig situation.

Anställda förtjänar självklart att ha skyddsregler men det ska alltid vara i rimlig omfattning. I USA är det helt klart för lite fungerande skyddsregler och i Sverige har vi för många. Någonstans mittemellan ligger nog det rimliga för att arbetsmarknaden ska fungera på en samhällsekonomisk nivå. Sverige behöver mer rörlighet på arbetsmarknaden och USA behöver större anställningstrygghet. Oavsett i vilket land man jobbar så är vi alla människor med ett privatliv, familjeliv med barn och gamla föräldrar som vi också måste ha tid till.