Frågan är om det går att planera en arbetsdag? När jag var ung så skulle jag nog ha sagt att det absolut går men ju mer olika arbetsdagarna kan se ut så har jag sedan länge kunnat konstatera att det går att planera min arbetsdag men dagen blir sedan inte som jag har tänkt mig.
När man jobbar inom socialtjänsten med barn och ungdomar kan allting hända i familjerna. Den ena dagen är inte den andra lik. Det som efter god planering, stora insatser, fått till allt skräddarsytt så kan allt samma dag braka samman. Då blir det akuta insatser, förhandlingsförmåga att möta människor i kris, jämka för att få till en lösning, genomföra enligt ursprungliga planer efter bästa förmåga och hålla tummarna för att allt ska gå bra.
Såna dagar när allt har vänts upp och ner är inte så vanliga men tar mycket energi. Då känns det bra när klienter dagarna efter skriver och tackar för att man har gjort något som klienterna trodde var omöjligt. Jag får också erkänna att det ibland har känts omöjligt och likväl har det blivit möjligt.
Uppskattning är alltid roligt att få och speciellt i svåra ärenden. Att samarbeta under svåra förhållanden går inte alls att planera men erfarenhet gör att man känner sig tryggare när stormen i ett ärende blåser som värst.