Jag gillar verkligen Allhelgonahelgen. Det är något speciellt att åtminstone en gång om året tänka på de som har lämnat oss och som lämnat ett tomrum efter sig. Det som gör känslan större är att det är så många som tänder ett ljus för någon som de har förlorat och saknar. Alla tar sig till olika platser för att tända ett ljus. Vi är där av samma anledning men har inte gjort samma förluster av personer men har samma känsla av förlust.
Det blir som en gemensam känsla, något som finns där när vi tänder ljusen men inte direkt pratar med de andra om. Gemenskap genom handlingar utan ord. Fascinerande när det händer! 🙂 När mörkret sänkte sig över de tända ljusen blev det som alltid fantastiskt vackert. Ett brinnande ljus är vackert men de många ljusen är betydligt starkare och visar hur många vi är som faktiskt saknar de som har lämnat oss. Mäktigt!
Lollos blogg! 