191021 – 191027 ”Lågaffektivt bemötande”

Faktiskt intressant när det kommer nya begrepp som sedan blir som ledord, någonting som blir något som anses var bra och prioriteras. Jag hade inte koll på lågaffektivt bemötande innan jag stötte på det begreppet i jobbet.

Jag har kunnat konstatera att det kan vara ett riktigt bra bemötande när övrigt agerande kan leda till upptrappning av utåtagerande beteenden och leda till skador på den som behöver tas om hand samt den som ingriper.

Det som har gjort mig fundersam är dock om lågaffektivt bemötande är ett bemötande för alla. Att bemöta andra med respekt är en sak och det borde gälla vid alla möten mellan människor. När det gäller lågaffektivt bemötande handlar det om, enligt min uppfattning, mer vid t.ex. bemötande med människor som har diagnoser av olika slag. Vid vissa diagnoser agerar och reagerar inte personen som andra. Små saker som någon säger/gör kan leda till utövande av kraftigt våld. Vid ingripanden med att hålla fast/säkra personen kan det lätt leda till att våldet eskalerar och leder till allvarliga fysiska skador.

Fysiska skador är en del men det finns ytterligare en variant och det är hatet som kan växa hos individen som har vissa former av diagnoser. Hatet kan sitta i länge och nästan alla andra tankar läggs hos sidan hos den funktionshindrade. Hatet kan leda till hot och sedan våldsövergrepp. Kort sagt blir individen en fara för sig själv och andra.

Jämför man detta med barn och ungdomar i allmänhet så tycker jag inte att de är att jämställa med varandra. Lågaffektivt bemötande passar hos de som har vissa funktionshinder och inte barn/ungdomar generellt.

191014 – 191020 Uppskattar du dina politiker?

Frågan är om väljarna uppskattar sina politiker. Politikerna gör det möjligt att förverkliga det som tjänstemännen arbetar fram när det t.ex. gäller att bygga ut och utveckla vårt samhälle. Ibland känns det som att gemene man inte tänker på vad politikerna egentligen gör/skapar.

Många förändringar i vårt samhälle tar tid och behöver bli planlagt för flera år framåt i tiden. Slussen är t.ex. ett väldigt tydligt exempel. Det har varit många protester om förändringarna av Slussen. Sedan var det fakta om varför det var absolut nödvändigt att göra om /förbättra Slussen pga. vattennivåer osv. Efter detta kom så det här med hur det skulle se ut.

Likadant är det med förbifart Stockholm som också pågått under flera år, protester framfördes, bygget stoppades under en period men pågår nu för fullt.

Projekten/förändringarna pågår under flera år vilket även innebär att val inträffar under projektens gång. På grund av det så är det viktigt att stora projekt tas med så stor majoritet som möjligt. Samhället har inte så mycket pengar så man kan strunta i att ha koll på det finansiella kostnaderna.

Det är våra politiker som försöker få till besluten så att projekten kan gå i gång, att tjänstemännens arbete kan förverkligas, uppköp verkställas och att tidsplaner kan upprättas. Så med andra ord så gör politiker ett bra jobb. 🙂 Visst, håller med om att vissa politiker inte håller måtten men då ska de inte väljas igen. Den som gnäller på politiker borde själv ta och engagera sig politiskt.

191007 – 191013 ”Hårdare tag”

Läste en insändare i DN om att hårdare tag mot unga förvärrar våldsspiralen och att socialt arbete skulle vara en bättre och mer givande lösning. Jag hamnar mitt emellan. Det är bra med socialt arbete som jobbar förebyggande i tidiga år för barn/ungdomar. MEN när det ungdomens beteende väl har resulterat i ett grovt kriminellt beteende så känns det annorlunda.

Socialtjänsten har vissa insatser som kan vara väldigt bra när ungdomen själv vill göra en förändring av sitt beteende och hitta nya vägar att gå, hitta ett jobb, studera etc. Problemet är när ungdomar inte vill ha hjälp, att de inte vill förändra sitt beteende. Ungdomen samarbetar då inte med polisen och inte med socialtjänsten. Ungdomens samhörighet med det kriminella gänget står högre upp på solidaritetslistan än myndigheterna polis och socialtjänst.

Mycket kriminalitet handlar just om samhörighet samt att det ger ungdomen en möjlighet att tjäna pengar. Jag har träffat ungdomar som ser den kriminella banan som en möjlig karriär, att de finns de ungdomar som inte ens förstår att det är kriminell /brottslig verksamhet. Det vi så gott som alltid tar för självklart är inte självklart för alla av olika skäl.

Det finns ungdomar som blir dömda för brott, har möjlighet att överklaga men förstår inte hur de gör när de överklagar och sedan frågar mig/socialtjänsten om de verkligen måste göra det som de har blivit dömda att göra.

Jag skulle säga att hårdare tag behövs för att stoppa den kriminella utvecklingen. Frågan är hur hårda tag ska definieras. Ökade krav på ungdomarna leder till att det måste finnas jobbmöjligheter till alla unga som inte pluggar. Även om samhället vill att alla ska läsa på gymnasienivå behöver vi inse att det inte är möjligt för alla. Ungdomar behöver kunna hitta samhörighet i det svenska samhället på flera sätt än via kriminell verksamhet. Om ”hårdare tag” ger en möjlighet till det så är det ok.

190930 – 191006 Ovett i trafiken

Måste säga att jag ibland blir fundersam över om många i trafiken verkligen har klarat av körtestet och fått ett körkort. Någonstans på vägen verkar en hel del ha försvunnit angående hur man uppför sig i trafiken som bilförare.

När det t.ex. är kö pga. pågående vägarbeten så är det som om ”hin håle” har flugit i en del förare. Plötsligt gäller det att inte släppa in några andra bilar oavsett varifrån bilarna kommer och oavsett om dessa bilar har grönt ljus. Föraren tittar åt annat håll eller håller blicken rakt fram. Då är det som att föraren själv har glömt att de skyndat sig förbi ljuset innan det slog om till rött så att de redan från början visste att det skulle bli stående mitt i en korsning. Likväl tycks föraren tro att det är denne som har kört rätt.

När jag övningskörde med en ungdom berättade jag om trafiksäkerhet och hann inte prata klart förrän en bil körde om oss och fortsatte glatt på fel sida om refugen…… Ett annat är när förare tutar på andra bilar som ligger i vänsterfil, som håller över beviljad hastighetsbegränsning, tutande bilen kör sedan om, synbart irriterad och kör minst 30 km/timmen för fort.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att det finns dem som tror att de har fri fart samt bestämmer själva när och hur trafikreglerna ska gälla dem. Jag har även kunnat konstatera att det finns både män och kvinnor  i denna kategori. Ibland undrar jag om förarna verkligen kan vara nyktra. Med obefintliga marginaler ökar risken markant för att oskyldiga ska drabbas när en del kör som kort sagt: idioter. 😦

190916 190929 En oplanerad dag

När jag gick och la mig igår kom jag på att jag faktiskt inte hade något inplanerat för idag. Kändes lite konstigt. Hela det senaste året har det ständigt varit saker som ska göras, alltid träffa någon, alltid något som kom före ens egen planering.

Inser nu att jag har kommit in i en ny fas. 🙂 Uppenbarligen börjar jag komma i fatt lite mer. Att måstena har blivit färre för stunden.  Inte så tokigt! När man får tid över så går hjärnan i gång och fyller direkt på med saker som man skulle kunna ägna tiden åt. Fascinerande att kreativiteten kommer fram så fort det blir mer tid över till att tänka/fundera.

Det i är inte så att jag inte har några pågående projekt men jag har idag haft tid att bland annat rita ritningar för ett av projekten. Håller återigen på med renoveringsprojekt. 🙂 Det är alltid kul men det behövs tid för att få till en överblick om hur det ska se ut när projektet är klart. Jag är en person som ständigt har papper, penna och något att mäta med till hands.

Vem vet, kanske blir det flera oplanerade helgdagar framöver? Familjen brukar säga att de inte tror att det kommer inträffa men vi får väl se. 🙂

190916 – 190922 SL-kort som lön?

En nära vän sa idag att det skulle vara bättre om anställda fick SL-kort  som en del av lönen eller som alternativ till tjänstebil. Jag måste faktiskt hålla med om att det inte är någon dålig idé. Visst, ibland kan människor behöva ha pengarna istället för SL-kortet men det behöver ju ofta åka kollektivt någon gång varje månad även om de har bil.

Man kan konstatera att det är bil som färdmedel som konkurrerar med kollektivtrafiken. Vad skulle det då innebära om anställda fick SL-kort i lönen? Förmodligen skulle det bli fantastiskt många fler som åker kollektivt varje morgon/kväll. Skulle faktiskt vara lite spännande att se hur det skulle bli. Hur skulle kollektivtrafiken kunna hantera ett stort inflöde av nya passagerare?

En gång i tiden handlade det om att vissa hade rätt till årskort i tjänsten, finns än idag. Idag med modern teknik så borde det ju gå att ladda korten månadsvis vilket medför att arbetsgivaren inte behöver stå för årskostnaden, även om den är lite billigare, när anställda kanske inte stannar hela år som de gjorde förr.

Alternativ som jag har sett på arbetsmarknaden är bl.a. månadsbidrag om 200 kr från arbetsgivaren under förutsättning att den anställde köper månadskort varje månad. Jag kan berätta att det inte var alla som köpte månadskort men som tog emot de 200 kronorna…. Att SL-kort finns med i anställningsvillkoren skulle faktiskt kunna vara ett riktigt bra steg mot bättre miljö och mindre biltrafik. Undrar varför det inte redan har skett.

190909 – 190915 Cyklister

Vet inte riktigt vad jag tycker om cyklister nu för tiden. Förr var det logiskt i vilken fart en cyklist kom. Idag är det en del som trampar på för livet, har motor, har egna regler, anser sig ”äga” vägarna osv.

Häromdagen var det en cyklist som blev väldigt irriterad när jag passerade med bilen trots att det fanns marginal och personen kunde passera bakom bilen. Vilken min! Såg faktiskt t.o.m. förbannad ut.

Konstaterar nog att jag gillade cyklisterna mer förr. Cykeln har nog mer blivit något som ska visa hur hurtig man är än ett sätt att ta sig fram på. Med motor på cykeln vet jag inte ens om det är en cykel längre. Mer en moped. Till detta kommer elsparkcyklarna. Världen förändras. 🙂

190902 – 190908 Hur mycket kan man hinna med på en arbetsdag?

Läste idag om att priset pressas på bl.a. städning och de som städar tycker att det är nästintill omöjligt att hinna göra allt som förväntas av en.

Måste faktiskt dra några paralleller till mitt jobb som socialsekreterare. Inom socialtjänsten finns det en oändligt massa saker att göra. En del kanske tycker att det inte finns någon som har behov av socialtjänsten men det kan drabba vem som helst, när som helst. Det finns en massa olika anledningar till att barn och ungdomar passerar förbi mitt skrivbord.

Det börjar alltid med en anmälan från annan myndighet, skola, anhörig, granne osv. Någon har sett att barn/ungdom på något sätt upplevs fara illa. Ibland är ärenden lätta och det går snabbt att hitta en bra lösning genom ett samtal. Andra ärenden är mer komplexa och tar lång tid. En del barn/ungdomar blir placerad hos ett familjehem en kortare period och andra har helt enkelt inget hem att komma hem till.

Varje ärende är unikt på sitt sätt. Varje barn är unikt och behöver stöd på sitt sätt. Socialtjänsten hamnar i rollen som den som ska få allt och fungera när situationen uppstår. Andra enheter tar vid när det börjar bli struktur i ärendet.

Det är en fantastiskt prestation som socialsekreterare gör i sitt arbete för bl.a. barn/ungdomar. Här kan man också prata om att det är så gott som omöjligt att hinna göra allt som förväntas av en. För att kunna göra så mycket man kan på arbetstiden så är det viktigt att man känner sig trygg på sin arbetsplats. Ibland blir det otrevliga situationer vilket i sin tur också hindrar en socialsekreterare att utföra sitt jobb. Är förväntningarna höga på vad som ska presteras så måste också alla bidra till att arbetsmiljön är trygg och inspirerande.  Det gäller att inspirera sina anställda istället för att de ska bli utarbetade och sjukskrivna. Frågan kvarstår, hur mycket kan man hinna med på en arbetsdag?

190826 – 190901 Hunddagis

Nu har familjen blivit med hund fastän det var tänkt att det var en familjemedlem som skulle ha hund. Positiva förändringar har gjort att vi samtliga har blivit inblandade i hundens vardag. Insåg väldigt fort att vi måste hitta en dagmatte/husse eller ett hunddagis omgående för dagtid på vardagarna. Komplicerat att ha hund på jobbet när man har möten och hembesök mest hela tiden. 🙂

Kunde konstatera att det är många som letar dagpassning till sina hundar…. Det finns också många som erbjuder sina tjänster men de bor en väldigt bra bit ifrån där familjen bor.  Vi blev fundersamma och undrade hur vi skulle kunna lösa den uppkomna situationen. Plötsligt fick vi napp på ett nytt hunddagis som i alla fall ligger någorlunda i närhet av familjens boenden. 🙂

Imorgon ska vi börja med invänjning på hunddagis. Ja, precis som det är med småbarn  på förskola. 🙂 Man har fått lära sig nya saker om hundar och dagpassning. Allt är väldigt strukturerat och väl anpassat efter hundarna så att de ska fungera tillsammans. Håller tummarna för att vår härliga hund ska trivas! 🙂

190819 – 190825 Barn i IS-läger

Det kan inte vara lätt att vara barn i IS-lägren. Vad har de för alternativ? Finns det ens några alternativ? Inga alternativ som barnen kan välja/påverka själva. Det är som det alltid är för barn men dock med den skillnaden att barnen i IS-lägren befinner sig i en situation som handlar om liv/framtid.

De aktuella barnen måste hoppas på att det länder där de är medborgare ska vilja att det får komma hem. Det är vuxna som bestämmer/avgör barnens framtid. Jag behöver inte säga det men det är återigen vuxna som avgör med olika politiska beteckningar. Barnens öde blev en politisk fråga istället för en human fråga om barns liv.

Jag har oerhört svårt att förstå varför barn ska straffas för det som föräldrarna gör. Barnet kan aldrig välja sin förälder och inte påverka sin framtid förrän långt senare i livet.  Varje barn är en person med egna rättigheter. Hur lång tid ska det ta innan vuxna har förstått det?