Lyssnade i veckan pÄ en kÀnd stand up komiker i USA som berÀttade om sin uppvÀxt. Allt hade inte varit lÀtt och fysiskt och psykiskt vÄld hade varit aktuellt.
Komikern Ă€r âhispanicâ och publiken, dĂ€r en stor del, hade samma ursprung som komikern. Komikern sa att för att veta om man Ă€r âhispanicâ sĂ„ har man vuxit upp med att fĂ„ stryk av förĂ€lder och mĂ„nga gĂ„nger av oförklarlig anledning.
Publiken skrattade och de som var âhispanicâ kĂ€nde igen sig och konstaterade att de var âhispanicâ. đ
Det kÀndes inte ok att barnmisshandel Àr nÄgot som man skrattar Ät. Bedrövligt att barn behöver vÀxa upp med vÄld. Jag har svÄrt att förstÄ förÀldrar som anser sig ha rÀtt att slÄ sina barn.
Stand up komikern tyckte inte vÄldet var ok och jag fÄr tolka det som att denne lyfte fram att vÄld mot barn inte borde finnas.
Skratten gjorde mig dock fundersam. Blir vĂ„ld accepterat nĂ€r det Ă€r nĂ„got som mĂ„nga har upplevt? đ€ Inte i min vĂ€rld. VĂ„ld mot barn Ă€r inte ok, vare sig fysiskt eller psykiskt. đ€