Möter ibland barn som har upplevt att sin bonusförälder har blivit som ens egen mamma eller pappa. Vid en separation mellan barnets förälder och bonusföräldern så är det inte alltid barnet får/ kan fortsätta ha kontakt med sin bonusförälder.
Det blir de vuxnas separation som styr barnets relationer. Ibland är det en sorg för barnet och som lever kvar länge inom det. Sorgen blir än större om det finns ett halvsyskon, som har bonusföräldern som sin biologiska förälder, och har fortsatt umgänge med det andra syskonets bonusförälder.
Är det rättvist? Hur ska ett barn förstå varför det blev som det blev? Svårt för mig att acceptera som vuxen. Att träffas ibland och ha relationer behöver inte alltid kosta en massa pengar. Kärlek och god omsorg är bra för alla barn. ❣️
Lollos blogg! 