Ibland när man jobbar med föräldrar så kan det vara så att föräldrarna har olika uppfattningar om saker och ting. Först pratar man med en förälder som beskriver sakerna på ett visst sätt. Sedan pratar man med nästa förälder och då får man en annan version.
Då går man tillbaka till den första och berättar vad den andre sagt. Då får man höra att det inte stämmer. Den första föräldern pratar då med sin partner/eller ex om varför denne sagt som den gjort. Då säger förälder nummer två att den aldrig har sagt så till socialtjänsten. 🙃
Det är då det börjar bli svårt. Vad är egentligen sant? Målet för oss utredare är att reda ut hur barnens hemförhållanden ser ut. Svårt när barnen är små/mindre och inte alltid själva kan sätta ord på det som de upplever.
Vem ska man då tro på? Svår fråga. Ofta behöver man hitta andra källor som kan berätta om det som händer kring barnen och familjen. Detta är inte alltid lätt eftersom det inte alltid finns nätverk kring alla familjer.
Man ska dock aldrig ge upp. Det gäller att bygga upp förtroende mellan föräldrar och socialtjänsten. Förhoppningen är att sanningen till slut ska komma fram. 🤓
Lollos blogg! 