I mitt arbete dyker det då och då upp barn som begår brott. Men barnet vet inte alltid att det har begått ett brott. Barnet beskriver vad det har gjort och att det fick en peng för det.
Barnet vet inte/förstår inte heller alltid att det som barnet har gjort har lett till att någon annan har drabbats av brott. Ibland grovt brott.
Det som känns obehagligt är att unga vuxna använder barn som sina löpare/hantlangare för brottslig verksamhet. Detta med lockelsen att barnet får betalt och bekräftelse på att det har gjort ett bra jobb. De unga vuxna pratar inte alls om brottsligheten.
MEN när barnet inte vill vara med längre som löpare/hantlangare så blir det inte så trevligt. Plötsligt har barnet fått skulder till de unga vuxna som de måste ”arbeta av” dvs. begå brott eller betala av. Barn har inte egna pengar så det blir att jobba av skulden.
De barn som drabbas av detta kan leda till en personlig katastrof för dem. Barnet vågar inte berätta för sina föräldrar eller annan vuxen utan gör det som barnet blir tillsagt att göra. Det är detta som måste få ett slut om vi ska stoppa dessa kriminella nätverk som använder barn i sin verksamhet. Barn måste känna att de vågar berätta. Uppmuntra barn att prata om sin livssituation även om det du får höra inte är det du skulle vilja höra. 🤓
Lollos blogg! 