En aktuell politisk fråga men frågan är om någon kommit närmare en lösning. 🤔
När barn under 18 år är inblandade i kriminalitet så blir det alltid en orosanmälan till socialtjänsten. Problemet finns i så gott som alla kommuner men i varierande omfattning.
I mina utredningar kring barn/ungdom så är det en del som ljuger för socialtjänsten om vad denne gör men är 100 % lojal till det kriminella gänget som denna är delaktig i.
Det är lojaliteten som jag tror påverkar barns/ungdoms kriminella samhörighet. I utredningsärenden finns det brister i föräldraomsorgen men också ofta problem med skolan, hitta kompisar och så vidare.
När barn/ungdom är del i kriminell verksamhet har denne äntligen fått samhörighet, fått lite äldre förebilder, fått mål, ”vänskap” och då faller även intresset för skolan som man inte såg några fördelar med innan heller av varierande skäl.
I dessa barn/ungdomars familjer finns det olika varianter av problematik. Det är aldrig ett och samma problem. Kan vara bristande engagemang för sitt barn, psykisk ohälsa, våld i hemmet, missbruk, låg utbildningsnivå vilket leder till att föräldrarna inte kan stötta barnet i skolan, föräldrars humör, föräldrars egna konflikter, ekonomisk problematik och så vidare.
Detta är något som gör att barnen söker sin samhörighet utanför familjen. Att sporta eller hålla på med annan aktivitet inkluderar oftast föräldrar med anledning av att det kostar med aktiviteter. Det som inget kostar men som ger samhörighet är då den kriminella verksamheten.
Tro mig, socialtjänsten försöker få dessa barn/ungdomar att byta riktning/intresse men det är en stor utmaning. Det är många gånger även svårt att få föräldrarna att engagera sig.
Det krävs ett stort engagemang från utredande socialsekreterare under längre tid i samarbete med flera andra instanser som skola, polis, fältare, olika typer av insatser osv. Men framför allt är föräldrarna väldigt viktiga.
Ibland fungerar vårt arbete och barnet/ungdomen hittar nya vägar men ibland går det inte fastän det är flera som försöker. Det är då vi återigen får tänka till för att hitta andra lösningar. Ingen kommer att hitta en universal lösning för den finns inte.