I måndags var första dagen efter semestern och jag var laddad med energi för jobbet. Hann inte ens dit innan det plingade till ett sms på tjänstemobilen att en ungdom återigen hade skadat sig själv. Det ärendet tog nästan hela förmiddagen.
Sedan var det som om allt hade stannat upp när jag var borta i dryga två veckor. Det regnade in nya händelser/anmälningar under resten av första dagen…
Inte blev det bättre under resterande delen av veckan. Min planering att skriva en hel mängd beslutsunderlag kunde jag på fredagen konstatera hade gått helt åt fanders.
Visst, jag hann göra mycket under veckan men inte vad jag hade tänkt mig. Kan konstatera att arbetet inom socialtjänsten ständigt är i rörelse. Det är det som gör att mitt jobb är så roligt! 🙂