210222 – 210228 Lägga pussel

Jag brukar säga att göra utredningar kring barn är som att lägga pussel. När man som utredare kliver in i ett ärende har man bara viss information som kommit in i den orosanmälan som någon har gjort.

Det kan jämställas med den hög som blir när man ska lägga en vanligt pussel och börjar med en hög med väldigt många pusselbitar. Sedan gäller det att sortera bitarna för att få struktur på pusselläggningen.

Det är samma sak när man börjar en utredning. Vi har inte en massa info från början men vi har många frågor som vi behöver hitta svar på. Ganska snart kan man hitta en ram för ett barns livspussel. Ramen blir gränsen för barnets vardag.

Innanför gränsen ska sedan barnets tillvaro läggas, bit för bit. Ibland saknar vi bitar, försöker hitta dem och behöver ibland låta hålen vara i pusslet. När vi låter hålen vara så är det detaljer som inte är helt nödvändiga utan vi har fått tillräckligt med info så att vi kan känna att barnet är säkert.

Andra gånger är hålen i livspusslet för stora och vi måste få tag i fler pusselbitar. Om vi inte hittar fler bitar så har vi ingen bild att titta på utan vi ser bara spridda pusselbitar utan sammanhang.

Ibland är det svårt att lägga vanliga pussel, att pusselbitarna blir svåra att se var de ska vara. Så är det även när det gäller pusslandet kring ett barn vardag. Ibland känns det som att ”bitarna” inte passar in i pusslet. Det blir som att det verkar vara flera pussel som vi försöker få ihop till barnets livspussel.

När ett barns pussel inte går ihop så är det vanliga att socialtjänsten inte får höra sanningen från alla. Det som är målet är att barnets egnet pussel ska vara så nära verkligheten som möjligt.

Jag gillar att lägga pussel och de får gärna vara komplicerade. 🙂

200215-200221 Vårkänsla

Även om det regnade och till stor del varit grått i helgen så fick jag ändå lite vårkänsla. Det är varmare, snön börjar smälta och vårlökarna jobbar sig vidare upp genom jorden i rabatterna.

MEN det som också blev synligt var många högar med hundbajs…… Har varit hundvakt i helgen och då när man tar rätt efter sin egen hund så visar det sig att många hundägare tycks ha trott att hundbajs försvinner av sig självt om det göms i snön.

Jag kan raskt tala om att så inte är fallet. Man behöver alltid ta upp hundbajs. Det finns inga undantag. Idag passade jag på att även ta upp andras hundbajs när jag plockade upp efter vår hund som vi passade. Det är viktigt att man tar bort hundbajset så att inte hundarna beskylls för att skräpa ner. Det är den som är ute och går med hunden som ska se till att man städar upp efter sig.

En skärpning behövs!

210208 – 210214 Alla hjärtans dag

Jag är väl inte direkt någon som firar alla dessa dagar som någon har kommit på men det är lite roligt med Alla hjärtans dag. 🙂 Idag kunde jag se blombud komma med blommor och hjärtballonger, par som var ute och åt mat tillsammans och folk som uppvaktade sin käraste med blommor och present. Kändes som många positiva känslor! 🙂

Vi behöver nog ha Alla hjärtans dag lite oftare än en gång om året. Samt att det även omfattar fler än sin partner, som barn och andra anhöriga. Att känna sig omtyckt och uppvaktad kan göra alla typer av människor glada! Står för något som vi alla vill ha och behöver.

Så idag en röd ros till alla som står mig nära! 🙂

210201 – 210207 Håret på armarna reste sig

Läste idag i DN om det treåriga barnet som successivt hade blivit ihjälslagen av sin styvpappa samt att barnets mamma inte larmade när barnet for illa. Då reste sig håret på mina armar av obehag. Barn är så utlämnade och har inget annat val än att lita på de vuxna som finns i barnets närsfär.

Hur ska ett barn kunna förstå varför en vuxen slår det och att ingen annan tröstar eller skaffar hjälp? Det första barnet många gånger tänker är varför det blir slaget. Nästa steg blir många gånger att barnet tänker att det måste ha gjort något fel, inte lyssnat, inte gjort det som barnet borde.

Barn är logiska och kan acceptera att någon säger nej, stopp, inte göra så, men det är mycket svårare att förstå varför barnet blir slaget. Ett barn behöver närhet och trygghet och där finns ingen plats för våld.

Styvpappan dömdes till 20 års fängelse. Mamman fick tre års fängelse. Barnet är borta för alltid. Ordet ”rättvisa” är inte alltid logiskt. 😦