Skrev en utredning kring tre barn i samma familj under veckan. De flesta utredningar handlar om tung problematik inom familjen som kan bero på de vuxna eller på barnet/ungdomen.
I det aktuella ärendet har barnet varit tydliga, sagt vad de tycker och tänker och dessutom varit väldigt härligt humoristiska. 🙂
Sonen i familjen som är 6 år gammal hade t.ex. berättat att hans föräldrar inte alltid är snälla mot varandra, att det grälar högt. Sonen har då sagt att han brukar sätta på sig hörlurarna och dra upp volymen så att han slipper höra när föräldrarna grälar. Sonen har sedan sagt att hans föräldrar velat att han ska dra ner volymen i hörlurarna, att det var för högt. Sonen hade då svarat att det vore bättre om de kunde gräla tystare. 🙂
Storasyster är en smart tjej som har koll på det som händer i familjen och uttryckte sig på sista mötet att det nu har blivit bättre hemma och att hon inte vill att det ska vara på något annat sätt.
När jag skrev utredningen så skrattade jag högt och likadant när jag och familjen gick igenom utredningen hos socialtjänsten. Hela familjen kände igen sig i det som barnen sagt och skrattade de också.
Det som blir lite tråkigt när utredningar avslutas är att vi inte ska ses mer och att vi hoppas att vi inte ska behöva ses. Storasyster frågade besviket: är det slut nu? Ska vi inte ses mer? Jag förklarade att när man kommer till socialtjänsten så är det något som inte fungerar för barnet och att jag hoppades att allt skulle bli bra för familjen. Jag sa att barnen alltid är välkomna att höra av sig om de vill eller behöver något och då var alla tre barnen nöjda. 🙂
Lollos blogg! 