Utsatta barn och ungdomar som passerar socialtjänsten blir också vuxna när de fyller 18 år. I föräldrarollen ligger det att man ska se till att ungdomen ska vara redo inför rollen som vuxen. När ungdomar är utsatta hamnar den uppgiften istället hos socialtjänsten via t.ex. olika boendeinsatser.
Ibland blir det inte så bra. Ibland vill socialtjänsten så gärna hjälpa ungdomen så att man missar det vuxna ansvaret som vi alla måste ta när vi har blivit vuxna. Det man kan lära av detta är att det alltid är bra att prata om det egna ansvaret och varför det är viktigt även för barn och ungdomar.
Barn och ungdomar behöver var beredda på vad som gäller när de är vuxna och ska leva sitt eget liv. Vikten av utbildning är t.ex. en sån fråga. Jag möter ungdomar som inte är motiverade att gå i skolan. Det behöver inte ha något att göra med att man inte ”orkar” utan att barnet/ungdomen har så stora kognitiva svårigheter att det helt enkelt är för svårt att gå i skolan.
Barn/ungdomar är väldigt beroende av att föräldrarna kan stödja dem när det gäller skola och t.ex. läxor. MEN när barn/ungdomar har stora kognitiva svårigheter så finns problematiken ofta även hos föräldrarna. Dessa barn/ungdomar är väldigt utsatta.
Socialtjänsten blir den myndighet som får ta upp diskussionen med skolan för att se till att barnet/ungdomen får det stöd som behövs från skolan. Det som är viktigt är att detta uppmärksammas tidigt. Om barnet går 9 år i skolan utan att sedan kunna skriva, läsa och räkna så har samhället misslyckats med att ge stöd efter elevens behov.
Socialtjänsten ska bevilja insatser som gör det bättre för barnet/ungdomen och då är det oftast familjebehandling så att föräldrarna kan hantera föräldrarollen efter barnets/ungdomens behov. När föräldrarna har samma problematik som sina barn/ungdomar så fungerar inte alltid insatserna.
Det som återstår är då att barnet/ungdomen blir placerad i ett familjehem fastän denne trivs i sin familj men inte kan erhålla det stöd som krävs för att barnet/ungdomen ska bli redo för sitt egna vuxenliv längre fram.
Det är komplicerat att få barn att förstå varför placering i boende utanför familjen sker. En pojke sa en gång att hans föräldrar inte älskar honom, för om de gjorde det så skulle de ha sett till att allt ordnade sig hemma så att han kunde komma hem igen. Med föräldrar som har egen problematik så är det inte alltid så att man kan ”fixa allt”. Hur ska ett barn förstå det?
Lollos blogg! 