Vi har många lagar i Sverige som förbjuder brott mot barn. Likväl drabbats barn av olika typer av övergrepp i sitt vardagliga liv. För att en lag ska kunna påverka behöver även den som gör sig skyldig till brott även bli dömd.
Många gånger är det bevisningen som brister. Att vara barn innebär att man inte kan vara som ett vuxet vittne. Många barn vet inte alltid vad som är ett brott eller inte. En del vuxna kan tycka att det borde vara självklart men barn som blivit utsatta för brott i sin hemmiljö vet inte alltid om att det inte är likadant för andra barn i andra familjer.
Barn vet inte alltid om att familjer kan vara olika på flera sätt, stränghet, snålhet, våld och har principer, kan stå mot andra familjer som har kärlek, omtanke, struktur, uppmuntran osv. När barn växer upp kommer verkligheten i kapp och man blir medveten om skillnaderna.
Det för inte konstigt att barn/ungdomar ibland vill något annat än vad deras föräldrar vill. Inom socialtjänsten möter jag barn/ungdomar som bara vill göra ”vanlig” revolt mot föräldrarna men jag möter även barn/ungdomar som verkligen behöver stöd för att kunna ha rimlig frihet. Det är inte helt lätt att veta var gränsen går men den finns där och det gäller att inte missa de barn/ungdomar som kämpar för att få vara fria i sina tankar och sitt agerande. Ibland en väldigt komplicerad arbetsuppgift.
Lollos blogg! 