Månad: september 2020

När man möter unga människor idag som har pluggat på universitet och tagit sin examen innan sommaren inser man hur viktigt det är att vi har ett samhälle som blickar framåt trots Corona.

Alla som har tagit sin examen vill ha ett arbete och för att det ska finnas arbeten att söka så behöver företag och andra arbetsgivare våga tro på framtiden. Om ingen vågar anställa beroende på oklarheter i och med Corona så påverkar det de ungas framtidsmöjligheter.

Världen kan inte stanna upp i sin helhet för då får det med sig att många fler människor drabbas av annan problematik eller sjukdom som faktiskt också kan leda till döden. Corona är smittsamt och självklart ska vi tvätta händerna och hålla distans MEN vi måste också komma ihåg att vi faktiskt kan träffa andra människor om vi just håller distans.

Om det kommer som en överraskning så insjuknar människor i alla åldrar i olika sjukdomar varje dag. Corona är en del av verkligheten men det finns mycket mer än Corona. Alla behöver se en framtid idag så att vi kan få samhällen, länder, världen, att fungera igen!

I veckan har jag börjat i Upplands-Bros kommun där jag kommer fortsätta jobba med utredning av barn och familjeproblematik. Inspirerande att komma till en ny arbetsplats. 🙂

Det jag uppskattar på en arbetsplats är engagemang och vilja att engagera sig i barn och ungdomar. Det är även nyttigt att ta del av av olika sätt att arbeta med sociala frågor kring barn/ungdomar. Något annat som jag uppskattar är entusiastiskt ledarskap. Ska bli spännande att se om övriga kollegor också är entusiastiska. 🙂

Jag fick redan tredje dagen många nya ärenden som berör både barn och ungdomar. Så nu har jag en hel del att läsa och sätta mig in i. Ska bli både kul och intressant att träffa ännu flera barn och ungdomar som på olika sätt behöver hjälp/stöd! 🙂

Nu kring diskussionen om kriminella nätverk och ”klaner” så kommer frågan upp om att barn/ungdomar ska omhändertas enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, så att barnen inte ska gå i de vuxnas fotspår.

Önskan vore förstås att LVU leder till att alla problem är lösta. Det som är tveksamt är att omhändertagna barn från kriminella nätverk också innebär en risk för den aktuella socialsekreteraren samt för de människor som driver t.ex. familjehem eller HVB för de placerade barnen/ungdomarna.

Det finns möjligheter att hemlighålla vistelseort samt begränsa eller utesluta umgänge med vårdnadshavarna men det måste var välformulerat samt även ta hänsyn till att barnen/ungdomarna också måste ha en möjlighet att träffa/ha kontakt med sina föräldrar och syskon.

Frågan är var gränsen för begränsningar av information/möten med familj och syskon går? Det är i bland obehagligt att hantera LVU-ärenden med kriminella familjer/vårdnadshavare. Men det blir även en rädsla hos de som driver aktuellt familjehem. Frågan har även blivit aktuell i och med fritagningar från SIS.

LVU är många gånger en sista insats men min övertygelse är att insatserna behöver vara fler och insatta tidigare. När saker går fel i samhället har de många gånger fått pågå för länge. Att omhänderta barn/ungdomar handlar inte om att lösa vuxnas problem utan om att skydda barnen/ungdomarna.

För att få bort kriminalitet så är det lag, polis och domstol som behöver få stöd från politiker för att kunna förändra den kriminella verkligheten.