Månad: februari 2020

200217 – 200223 Anmäla sina barn?

I det social arbetet har jag uppmärksammat att föräldrar många gånger inte vill att samhället ska lägga sig i/ha insyn i deras privata familjeliv. Detta leder till att man inte anmäler sina barn när de har gjort sig skyldig till någon brottslig handling, inte heller när barn är skyldiga till våld inom familjen, inte när barn missbrukar osv.

Föräldrarna skyddar sin barn och tycks ha någon övertygelse om att det ska gå bra, att det ska ordna sig. En dag uppstår det plötsligt ett akut behov av hjälp från samhällets sida. Föräldrarna vet inte vad de ska göra, att barnets problematik har blivit en fara för både familj, andra och barnet själv.  Ibland föreslår föräldrar att socialtjänsten ska gå in med ett omedelbart omhändertagande enligt LVU och placera barnet/ungdomen på institution.

Det som blir tokigt är att det behövs anmälningar eller annan info som visar att barnet/ungdomen har ett beteende farligt för sig själv och/eller för andra. Utan några anmälningar saknas oftast sådan information. Genom att föräldrar lägger ”locket på” barnets/ungdomens beteende hindrar det möjligheten till stöd enligt de lagar som finns.

Det är viktigt att föräldrar tar till sig att man inte alltid kan välja en annan verklighet till sina barn/ungdomar än den som vi faktiskt lever i. Om barn/ungdomar begår brottsliga handlingar behöver barnet/ungdomen hjälp. Felaktiga beteenden försvinner inte bara för att man inte vill se dem. Genom att uppmärksamma felaktiga beteenden så ökar möjligheten att stödja sitt barn/ungdom. Det finns hjälp/stöd att få.

 

200210 – 200216 Bilder

Jag gillar att fotografera och under åren i New York så tog jag mellan 4 000 och 5 000 bilder varje år. Just nu håller jag på och gör en fotobok för 2018, sista året i New York. Fantastiskt bra att man nu kan göra allt digitalt. Förr så klippte jag och klistrade i fotoalbum löpande över åren.

Numera gör jag ett album digitalt för varje år som sedan skrivs ut. Alla mina bilder återger på något sätt allt jag och familjen har haft för oss. Det blir som att skriva vår livshistoria under 2018. Jag arrangerar många bilder i albumet, kanske ca 800 stycken av dryga 4 000 bilder. Det gäller att välja ut de bra bilderna samt arrangera dem i olika storlekar och grupperingar. Alla bilder mixas även med text som berättar om det vi har gjort.

Eftersom jag har nu har gjort detta ganska många gånger så är jag medveten om att det tar tid. Det är minst en veckas arbete på heltid och då har jag redan koll på vilka bilder och händelser som jag vill ha med. Arbetet handlar om att sätt ihop bilderna och skriva texterna, skapa en röd tråd i berättelse om 2018.

Nu har jag kommit fram till början av juni 2018 och målet är att jag ska vara klar till nästa söndag. Eftersom jag jobbar mer än heltid på dagarna så kanske jag är lite för optimistisk. 🙂

200203 – 200209 Kongo

Trist att läsa om Kongo i DN idag. Bedrövligt att så många barn ska behöva dö och så många människor som svälter. Någonstans är det fel när världen ser problemen som landets regering inte vill se.

Det som förvånar är att människor som leder ett land kan välja att se någonting annat än det som är verkligheten i landet. Man blir förvånad över att människor kan välja sitt eget liv och framgång och neka andra till ett rimligt liv.  Påminner om hur Hitler valde att skada vissa människor som han själv inte ville respektera. Varför ser inte omvärlden på styret i Kongo med samma kritik som Hitler fick? Att döda med vapen/gas är inte på något sätt värre än att låta människor svälta ihjäl. Alla sätt att döda människor är lika förkastligt.

Jag har många gånger funderat på varför det finns människor som inte vill hjälpa till/ta ansvar.  Den som inte vill göra något utan bara ser på anses inte alltid vara medskyldig till eventuella brott osv. Bedömningarna kan var olika men något säger mig att det inte borde vara ok att stå och titta på när andra människor svälter ihjäl/skadas/omkommer. Gränsen är otydlig och ibland kan individen inte alltid ingripa av olika skäl.

I de flesta fall finns det dock alltid något som den ”passive” skulle kunna göra även om det är en liten insats så kan det vara det lilla som gör skillnaden. Den som erhåller makt behöver lyfta upp blicken från sin egen närsfär och se ut över det som makten styr över. Det behövs för att det ska kunna bli ett ledarskap för utveckling och framtid. Bry dig om andra! Det behövs!

20-01-27 – 20-02-02 Att vara den som ingen vill ha

Ibland händer det att man stöter på barn/ungdomar som har så stor problematik så att de allra flesta håller sig undan. Umgänget blir komplicerat och insatserna blir extra dyra.  Alla kliar sig i huvudet och hoppas på att någon annan ska ta tag i situationen.

Det är inte kul att vara det barn/ungdom som andra ser som ett ”problem” och dessutom ett ”stort problem”. När det handlar om svår problematik så kan det ibland finnas lösningar. Det är aldrig lätt utan är något som behöver tid för att blir framgångsrikt. När det handlar om riktigt svåra fall så är det inget som kommer att förändras när de växer upp och blir vuxna. Då handlar det om att hitta en vardag som fungerar för den aktuella individen.

Här kommer också frågan om barn/ungdom/vuxen. Så länge barnen är små finns det ofta insatser som fungerar. När ungdomen är i tonåren och hormoner far runt i kroppen så blir det något annat. Då blir det ett vakuum till dess ungdomen blir vuxen/fyller 18 år. I vårdsystemet ska både barn och ungdomar vistas/bo i grupp. När det inte är möjligt för barnet/ungdomen att bo i grupp så blir det dyrt. En önskan är att ungdomen med problem ska bo i en familj om den inte kan bo tillsammans med andra i ett gruppboende.

När någon inte kan bo i grupp så handlar det t.ex. om att ungdomen kan vara utåtagerande, ha flera olika diagnoser, saknar egna intressen, avvikande i sitt beteende på olika sätt osv. Att då bo hos en familj går inte riktigt ihop med att ungdomen inte kan bo ihop med andra i ett gruppboende. Om ungdomen förväntas bo hos någon ensamstående så behöver all tid den ensamstående har, dygnet runt, vara tillgänglig för ungdomen. Vem orkar med det? När barn/ungdomar har tung problematik behöver man vara flera som delar på den dagliga omsorgen.

De vårdalternativ som finns idag behöver förändras när det gäller de svåra barnen/ungdomarna. Ibland måste insatsen få vara dyr eftersom behovet hos barnet/ungdomen ser ut som det gör.