Månad: oktober 2019

191021 – 191027 ”Lågaffektivt bemötande”

Faktiskt intressant när det kommer nya begrepp som sedan blir som ledord, någonting som blir något som anses var bra och prioriteras. Jag hade inte koll på lågaffektivt bemötande innan jag stötte på det begreppet i jobbet.

Jag har kunnat konstatera att det kan vara ett riktigt bra bemötande när övrigt agerande kan leda till upptrappning av utåtagerande beteenden och leda till skador på den som behöver tas om hand samt den som ingriper.

Det som har gjort mig fundersam är dock om lågaffektivt bemötande är ett bemötande för alla. Att bemöta andra med respekt är en sak och det borde gälla vid alla möten mellan människor. När det gäller lågaffektivt bemötande handlar det om, enligt min uppfattning, mer vid t.ex. bemötande med människor som har diagnoser av olika slag. Vid vissa diagnoser agerar och reagerar inte personen som andra. Små saker som någon säger/gör kan leda till utövande av kraftigt våld. Vid ingripanden med att hålla fast/säkra personen kan det lätt leda till att våldet eskalerar och leder till allvarliga fysiska skador.

Fysiska skador är en del men det finns ytterligare en variant och det är hatet som kan växa hos individen som har vissa former av diagnoser. Hatet kan sitta i länge och nästan alla andra tankar läggs hos sidan hos den funktionshindrade. Hatet kan leda till hot och sedan våldsövergrepp. Kort sagt blir individen en fara för sig själv och andra.

Jämför man detta med barn och ungdomar i allmänhet så tycker jag inte att de är att jämställa med varandra. Lågaffektivt bemötande passar hos de som har vissa funktionshinder och inte barn/ungdomar generellt.

191014 – 191020 Uppskattar du dina politiker?

Frågan är om väljarna uppskattar sina politiker. Politikerna gör det möjligt att förverkliga det som tjänstemännen arbetar fram när det t.ex. gäller att bygga ut och utveckla vårt samhälle. Ibland känns det som att gemene man inte tänker på vad politikerna egentligen gör/skapar.

Många förändringar i vårt samhälle tar tid och behöver bli planlagt för flera år framåt i tiden. Slussen är t.ex. ett väldigt tydligt exempel. Det har varit många protester om förändringarna av Slussen. Sedan var det fakta om varför det var absolut nödvändigt att göra om /förbättra Slussen pga. vattennivåer osv. Efter detta kom så det här med hur det skulle se ut.

Likadant är det med förbifart Stockholm som också pågått under flera år, protester framfördes, bygget stoppades under en period men pågår nu för fullt.

Projekten/förändringarna pågår under flera år vilket även innebär att val inträffar under projektens gång. På grund av det så är det viktigt att stora projekt tas med så stor majoritet som möjligt. Samhället har inte så mycket pengar så man kan strunta i att ha koll på det finansiella kostnaderna.

Det är våra politiker som försöker få till besluten så att projekten kan gå i gång, att tjänstemännens arbete kan förverkligas, uppköp verkställas och att tidsplaner kan upprättas. Så med andra ord så gör politiker ett bra jobb. 🙂 Visst, håller med om att vissa politiker inte håller måtten men då ska de inte väljas igen. Den som gnäller på politiker borde själv ta och engagera sig politiskt.

191007 – 191013 ”Hårdare tag”

Läste en insändare i DN om att hårdare tag mot unga förvärrar våldsspiralen och att socialt arbete skulle vara en bättre och mer givande lösning. Jag hamnar mitt emellan. Det är bra med socialt arbete som jobbar förebyggande i tidiga år för barn/ungdomar. MEN när det ungdomens beteende väl har resulterat i ett grovt kriminellt beteende så känns det annorlunda.

Socialtjänsten har vissa insatser som kan vara väldigt bra när ungdomen själv vill göra en förändring av sitt beteende och hitta nya vägar att gå, hitta ett jobb, studera etc. Problemet är när ungdomar inte vill ha hjälp, att de inte vill förändra sitt beteende. Ungdomen samarbetar då inte med polisen och inte med socialtjänsten. Ungdomens samhörighet med det kriminella gänget står högre upp på solidaritetslistan än myndigheterna polis och socialtjänst.

Mycket kriminalitet handlar just om samhörighet samt att det ger ungdomen en möjlighet att tjäna pengar. Jag har träffat ungdomar som ser den kriminella banan som en möjlig karriär, att de finns de ungdomar som inte ens förstår att det är kriminell /brottslig verksamhet. Det vi så gott som alltid tar för självklart är inte självklart för alla av olika skäl.

Det finns ungdomar som blir dömda för brott, har möjlighet att överklaga men förstår inte hur de gör när de överklagar och sedan frågar mig/socialtjänsten om de verkligen måste göra det som de har blivit dömda att göra.

Jag skulle säga att hårdare tag behövs för att stoppa den kriminella utvecklingen. Frågan är hur hårda tag ska definieras. Ökade krav på ungdomarna leder till att det måste finnas jobbmöjligheter till alla unga som inte pluggar. Även om samhället vill att alla ska läsa på gymnasienivå behöver vi inse att det inte är möjligt för alla. Ungdomar behöver kunna hitta samhörighet i det svenska samhället på flera sätt än via kriminell verksamhet. Om ”hårdare tag” ger en möjlighet till det så är det ok.

190930 – 191006 Ovett i trafiken

Måste säga att jag ibland blir fundersam över om många i trafiken verkligen har klarat av körtestet och fått ett körkort. Någonstans på vägen verkar en hel del ha försvunnit angående hur man uppför sig i trafiken som bilförare.

När det t.ex. är kö pga. pågående vägarbeten så är det som om ”hin håle” har flugit i en del förare. Plötsligt gäller det att inte släppa in några andra bilar oavsett varifrån bilarna kommer och oavsett om dessa bilar har grönt ljus. Föraren tittar åt annat håll eller håller blicken rakt fram. Då är det som att föraren själv har glömt att de skyndat sig förbi ljuset innan det slog om till rött så att de redan från början visste att det skulle bli stående mitt i en korsning. Likväl tycks föraren tro att det är denne som har kört rätt.

När jag övningskörde med en ungdom berättade jag om trafiksäkerhet och hann inte prata klart förrän en bil körde om oss och fortsatte glatt på fel sida om refugen…… Ett annat är när förare tutar på andra bilar som ligger i vänsterfil, som håller över beviljad hastighetsbegränsning, tutande bilen kör sedan om, synbart irriterad och kör minst 30 km/timmen för fort.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att det finns dem som tror att de har fri fart samt bestämmer själva när och hur trafikreglerna ska gälla dem. Jag har även kunnat konstatera att det finns både män och kvinnor  i denna kategori. Ibland undrar jag om förarna verkligen kan vara nyktra. Med obefintliga marginaler ökar risken markant för att oskyldiga ska drabbas när en del kör som kort sagt: idioter. 😦