Läste idag om att priset pressas på bl.a. städning och de som städar tycker att det är nästintill omöjligt att hinna göra allt som förväntas av en.
Måste faktiskt dra några paralleller till mitt jobb som socialsekreterare. Inom socialtjänsten finns det en oändligt massa saker att göra. En del kanske tycker att det inte finns någon som har behov av socialtjänsten men det kan drabba vem som helst, när som helst. Det finns en massa olika anledningar till att barn och ungdomar passerar förbi mitt skrivbord.
Det börjar alltid med en anmälan från annan myndighet, skola, anhörig, granne osv. Någon har sett att barn/ungdom på något sätt upplevs fara illa. Ibland är ärenden lätta och det går snabbt att hitta en bra lösning genom ett samtal. Andra ärenden är mer komplexa och tar lång tid. En del barn/ungdomar blir placerad hos ett familjehem en kortare period och andra har helt enkelt inget hem att komma hem till.
Varje ärende är unikt på sitt sätt. Varje barn är unikt och behöver stöd på sitt sätt. Socialtjänsten hamnar i rollen som den som ska få allt och fungera när situationen uppstår. Andra enheter tar vid när det börjar bli struktur i ärendet.
Det är en fantastiskt prestation som socialsekreterare gör i sitt arbete för bl.a. barn/ungdomar. Här kan man också prata om att det är så gott som omöjligt att hinna göra allt som förväntas av en. För att kunna göra så mycket man kan på arbetstiden så är det viktigt att man känner sig trygg på sin arbetsplats. Ibland blir det otrevliga situationer vilket i sin tur också hindrar en socialsekreterare att utföra sitt jobb. Är förväntningarna höga på vad som ska presteras så måste också alla bidra till att arbetsmiljön är trygg och inspirerande. Det gäller att inspirera sina anställda istället för att de ska bli utarbetade och sjukskrivna. Frågan kvarstår, hur mycket kan man hinna med på en arbetsdag?
Lollos blogg! 