190624 – 190630 Vaccination

Kan inte låta bli att bli fundersam när vuxna människor har en övertygelse om att vaccination av sina barn kan vara skadligt. Det finns säkert någon specifik vaccination som kan medföra konsekvenser för ett barn pga. t.ex. allergi mot någon ingrediens i vaccinet men det ingår ju också i sjukvårdens kontroll innan vaccination ges.

I dagens DN står att vi kanske har glömt bort sjukdomarna som numera är som gått som borta efter år av vaccinering. Låter oroväckande tycker jag om vuxna har så dåligt minne. Som förälder är man skyldig att hålla sig informerad om vad som händer och sker i samhället. Konsekvensen om fler och fler slutar att vaccinera sig gör att väldigt många andra berörs utan att de som avstår från vaccination verkar ta det till sig.

Vaccination är inte ett eget beslut när det gäller grundläggande vaccinering till barn. Vaccination är ett samhällsskydd för att stoppa sjukdomars spridning. Under åren i New York var det enligt lag i delstaten inte ok för barn att komma till skolan om de inte hade vaccinerats mot vissa fastställda sjukdomar. USA är ett större land och det gick väldigt fort med spridningen av sjukdomar när barn inte blivit vaccinerade, har kanske besökt t.ex. Disneyland och sjukdomen bryter ut. Vaccination skyddar.

 

190617 -190623 ”Komma hem”

Befinner mig i New York och det är som att komma hem. 🙂 ”Komma hem” har blivit ett begrepp som inte bara handlar om var man tillbringar sin livstid mest utan mer om vad som ”känns” som hemma.

Att strosa på gator där man strosat i många år, att besöka platser man besökt många gånger, upptäcka nya saker, känna igen dofter, äta något gott som står för New York osv. Det är hemma! 🙂 Jag upptäckte även att jag direkt även började fota street art igen.

I New York finns det alltid något som händer. Något nytt, något tillfälligt eller något som tänkt vara permanent men som blev kortvarig ändå. Det gäller att det håller ekonomiskt om det ska bli långvarig i New York. 🙂 Mindre butiker som har varit trevliga att besöka så fort man har gått förbi är inte längre kvar. I en del av New York har hyreskontrakt gått ut redan förra året och många verksamheter försvann från området. Fortfarande tomt på sina ställen men nya verksamheter är på väg in.

Det är lite trist när det blir för dyrt att hyra lokaler för mindre verksamheter. De mindre butikerna och restaurangerna står för charmen och det där lilla extra. Som tur är finns många kvar än i andra delar av New York. 🙂 Njuter vidare idag!

190610 – 190616 Negativt med neuropsykiatriska diagnoser?

Mitt svar skulle direkt vara nej, absolut inte. Dock finns det många föräldrar som inte vill att deras barn ska bli utredda för eventuella psykiatriska diagnoser. Det kan ibland uppfattas som att föräldrarna skulle skämmas om barnet fick en fastställd neuropsykiatrisk diagnos.

Min uppfattning är att det är bra för barn att få en förklaring till varför de ibland kan uppfattas som annorlunda. Det är fantastiskt att prata med barn och ungdomar när de förstår sin diagnos, att det finns andra barn/ungdomar som är precis som dem. Det ger barnet/ungdomen möjlighet att känna sig ”normal/vanlig”, att de inte längre är ensamma om att vara lite annorlunda.

Samhörighet är viktigt för oss alla. Det finns en önskan hos människan att inte sticka ut för mycket, att passa in i helheten, vara som andra. Föräldrar behöver acceptera sina barn/ungdomar som de är även om det innebär att barnet/ungdomen har en neuropsykiatrisk diagnos. Föräldrar ska inte skämmas för att deras barn har särskilda behov.

190603 – 190609 Barnförhör

Har i veckan suttit med vid barnförhör hos polisen. Det kan vara barn i alla åldrar som deltar i barnförhör efter att de t.ex. har bivit utsatta för våld hemma. Varje barn har sitt juridiska ombud samt en ledsagare som hämtar barnen och pratar med dem efter förhöret. Socialtjänsten deltar som utredare av barnens livssituation.

Det som känns positivt är när man möter barnen hos polisen och de blir glada när vi träffas. Man har byggt en relation som bygger på förtroende och då blir det inte lika skrämmande att komma till polisen på förhör. Allt man kan göra för att barnen ska kunna känna sig trygga är viktigt när barn har blivit utsatta för brott. Varje barn är utlämnat efter att ha berättat för någon utanför familjen om vad som t.ex. hänt dem hemma. Om det inte finns stöd utanför familjen kommer barnet vara utlämnat till sin egen familj där det finns stor risk att t.ex. våldet fortsätter.

Våld mot barn är aldrig logiskt enligt min uppfattning. En del människor är starkt övertygade om att bestraffning/våld kommer att göra barnen bra, att studieresultaten kommer att bli bättre osv. Att nå fram med insikten om att våld mot barn aldrig är något positivt tar tid. Det är inte heller så att det är helt självklart att den som slår någonsin tar till sig information om alternativ till uppfostrande våld. Förändringar i barns vardag tar tid och det kräver att vuxna inom många verksamheter uppmärksammar barnets situation och stödjer barnet i processen till en bättre livssituation.

190527 – 190602 Neuropsykiatriska diagnoser

I mitt arbete stöter jag på många barn och ungdomar med olika neuropsykiatriska diagnoser. Det jag har noterat är att skolorna många gånger tycker att dessa barn/ungdomar är ”problem” och borde gå i skolan någon annanstans än i ”vanliga” skolan. När det gäller LSS så finns den ”självklara” hjälpen till barn/ungdomar med autism. De andra diagnoserna blir direkt inte självklara när det gäller att erhålla stöd. Lagstiftningen är utformad på det sättet. Man kan verkligen fråga varför eftersom det finns stora behov för barn/ungdomar även med andra diagnoser.

Ytterligare problem är att en del barn/ungdomar har stora behov av stöd och kan inte klara av att ta eget ansvar i det dagliga livet. Det blir väldigt synligt med dessa ungdomar när de lämnar grundskolan, saknar betyg och har bristande kunskaper i det mesta. Var ska ungdomarna ta vägen?

Det är en utmaning att dammsuga marknaden får möjligheter till funktionshindrade barn/ungdomar. Ibland behövs andra alternativ än skola för barn/ungdomar. Ibland går inte vanlig skola och barn/ungdom ihop. Att hitta alternativ är inte lätt. Det finns en hel del insatser men det krävs samtycke från ungdomen/föräldern samt vilja från den aktuelle ungdomen. Det är ett omfattande arbete att få föräldrar och barn/ungdom att förstå barnets funktionshinder. När barnet/ungdomen inte går i grundskolan rubbas de dagliga rutinerna för barnet/ungdomen. Först då blir det oftast uppenbart barnet/ungdomen att de inte är som alla andra. Omgivningen har oftast förstått det länge men inte tagit tag i situationen.

Att hjälpa barn/ungdomar är att ingripa tidigt så att barnet/ungdomen är redo att växa upp och sedan blir vuxen. Stort ansvar vilar på oss alla när vi har blivit vuxna. För funktionshindrade är det svårt.