Har i veckan läst några barns sjukhusjournaler med anledning av utredningar om barnens livssituation. Ibland är journalerna lätta att läsa och ibland riktigt tunga. Man blir berörd och kan konstatera att livet inte är rättvist.
När man jobbar som socialsekreterare så är det i alla fall för mig viktigt att kunna hjälpa barn och ungdomar samt deras föräldrar på bästa sätt. Ibland är dock svårigheterna så stora att det är mycket svårt att hitta ”lösningar”. Många gånger gäller det att använda sin fantasi för att hitta dellösningar som tillsammans ändå kan uppnå en viss förbättring. Ibland får man acceptera att ”lösningen” inte är så bra som man skulle vilja men att den ändå har gjort en familjs livssituation lite bättre samt ingett ett visst hopp.
Finns det hopp i en familj så finns det också hopp om bättre livsvillkor för barnen. Kan konstatera att det finns en hel del barn som behöver ha ”hoppet” för att komma vidare. Att våga hoppas, våga lita på någon vuxen, att le spontant av tacksamhet, våga tro på sig själv osv. ger barn/ungdomar möjligheter. De möjligheterna kan vi vuxna ge barn/ungdomar!
Lollos blogg! 