Månad: februari 2019

190218 – 190224 Låt barn vara barn

Läste i DN härom veckan att FN kritiserar Japan och uppmanar Japan att gör fler insatser  för att låta barn vara barn, fria från höga prestationskrav och kroppslig bestraffning både i skola och i hemmet. Väldigt bra av FN! Det är verkligen något som behövs för att få stopp på våld mot barn.

Det finns människor som inte upplever att de slår sina barn utan menar att det handlar om uppfostran. Jag hoppas alltid att vi vuxna ska lära oss att skapa en dialog med våra och andras barn. Tyvärr så är vi fortfarande långt ifrån att nå det målet. Inom Stockholm stad arbetar man med att allt våld mot barn ska polisanmälas. Mycket bra! Våld mot barn ska aldrig accepteras. Hittills har jag aldrig träffat något barn, eller barn som blivit vuxen, som anser att de utvecklades bättre när de blivit utsatta för våld.

Den som tror att bestraffningar och hård disciplin skapar utveckling kanske passar bättre i en diktatur. En demokrati är en bättre förebild. Genom dialog mellan vuxna och barn, att kunna lyssna till och stödja våra barn, så finns alltid möjligheten till att utveckla våra barn. Den som blir slagen blir oftast allt tystare och litar sällan på vuxenvärlden. Våld mot barn är helt oacceptabelt. 😦

190211 – 190217 Våld i familjen

Våld i familjen är alltid fel men det är alldeles särskilt fel när det även finns barn i familjen. Barn som blir vittne till våld blir rädda, en del är tysta, andra gråter, några försöker försvara sin mamma som oftast är den som blir slagen osv. Det som finns kvar i barnet är en rädsla för den som slår och samtidigt en rädsla för att mamma ska bli skadad/få ont.

Inom socialtjänsten möter man dessa barn och deras rädsla. Ärligt talat är det faktiskt helt omöjligt att på ett logisk sätt förklara för ett barn varför pappan slår mamma. Logiken är obefintlig. Papporna nekar till våld i hemmet och mammorna vågar inte säga något annat än att inget har hänt.

Samtal med föräldrar som har väldigt rädda/oroliga barn är många gånger svåra. En del dyker aldrig upp till möten men de flesta kommer. Min strategi är att prata om vad som gäller, att våld aldrig är ok,  hur våld påverkar barn, att män, kvinnor och barn är lika mycket värda samt har rätt till respekt. Härom dagen slutade mötet med att vi skrattade efter pappans och mammans berättelse om hur våldet skulle ha gått till och som skulle var en ”kärleksförklaring”. De kunde inte vidhålla sina förklaring för det blev mer än dumt. 🙂 Vi skrattade tillsammans och mötet avslutades. Mamman sa innan hon gick att det var ett väldigt bra möte. 🙂 Den kommentaren ger hopp om att kvinnan nu vet sina rättigheter.

190204 -190210 Försäkringskassan

Läste idag en artikel i DN om hur lång tid det tar att  bli registrerad hos Försäkringskassan, som behörig att motta olika former av ersättning/bidrag från staten, när svenska medborgare kommer tillbaka till Sverige efter att ha jobbat utomlands. En person i artikeln hade ringt till Försäkringskassan och fått besked att det var 55 000 personer i kö samt att handläggningstiden är 9 månader!

Precis vad jag själv har konstaterat! Jag trodde först att det räckte att registrera sig hos Skatteverket när vi kom tillbaka från USA. Man fick ingen information om att vi även skulle anmäla oss till Försäkringskassan. Saken uppdagades när sonen hade rätt till bostadsbidrag som student i studentkorridor. Ansökan om bostadsbidrag ska gå riktigt snabbt enligt information via Försäkringskassan. Inte sant! 😦

Efter sex månader har ingenting hänt i ärendet. Det man får höra när man ringer är att bidraget kommer att betalas ut i efterhand eller att de belopp som eventuellt nekas, för att man enligt Försäkringskassan står som ej behörig att motta ersättning, kan sökas senare när man väl har blivit registrerad.

Det jag också fick höra när jag ringde var att den långa kön med ärenden kraftigt har påverkats av invandrarvågen 2015. Jag kan förstå att det finns många ärenden men frågan är varför det tar så lång tid att utreda? Försäkringskassan säger att de tar varje ärende i den turordning ärendena har kommit in. Min frågar är varför man inte tar de ”lätta” ärendena i en separat fil? Kan inte tänka mig att alla människor som kommer tillbaka till Sverige efter att ha arbetat utomlands vill fuska och behöver kontrolleras in absurdum.

Det skulle vara bra om media tittar närmare på varför utredningarna tar så lång tid och var detta om att ”många” fuskar kommer ifrån. Om det är sant så behöver det lyftas fram i media och göras synligt. Som det är nu är det som att ha en myndighet som ser alla som kommer tillbaka till Sverige som någon form av ”fuskare/brottslingar”. Vi är många återvändare till Sverige som faktiskt är ärliga människor även om Försäkringskassan tycks tro annat. 😦

190128 – 190203 Renovera ett nöje?

Ja, faktiskt är det ett nöje för mig. 🙂 Konstaterade härom kvällen när jag först varit på jobbet hela dagen och sedan gett mig i kast med ett kraftig renoveringsprojekt, att jag verkligen kom i gång. Ungefär som när andra är ute på krogen och tycker att de kommit i gång under kvällen. 😉 Började faktiskt fundera på om det är fler än jag som går i gång och får energi av ett renoveringsprojekt.

Jag har under årens lopp haft ganska många renoveringsprojekt som jag har hållit i samt antingen själv utfört eller haft folk som gör jobbet. Det är något speciellt med att planera vad renoveringsprojektet ska resultera i dvs. hur det ska bli och vad det ska användas till. I alla projekt finns det alltid en budget så att man har lite ramar att hålla sig till. Klokt att sätt en ram så att inte kostnaderna drar iväg.

Det är faktiskt allra roligast när allt är helt nedslitet och man måste börja om från början. Det som inspirerar mig är att jag redan när projektet börjar vet hur det kommer se ut. Det gör att jag inte störs när röran är som värst. Jag ser det klara projektet framför mig. En bra egenskap för det gör jobbet lättare. Jag vet många andra som bara ser röran och ger upp. 🙂 Jag ger inte upp utan jobbar glatt vidare med mitt nya projekt!